I samband med att jag körde upp till Långsele (här) för att kliva på BJs tjänstetåg inför Första Ångtåget på nya Haparandabanan (här) så skymtade något i skogen vid sidan av vägen, som fick mig att stanna: ett litet sågverk!
Ett litet sågverk mitt ute i Norrlands inland
Rofyllt
Lagom
Funktionellt
En gammal Scania. Eller åtminstone framdelen av den, för den var synnerligen stationär
En närmare titt på Scanian
Ingenting var i arbete eller rörelse för stunden, men vi kan ju för det ta en titta på spånupplaget, plankutmatningen på baksidan och även hitta en skogsmaskin där.
Sannolikt planutmatningen. Men hur tas det emot? Manuellt? Direkt upp på ett lastbilsflak?
Kan det vara så att det är en liten skogsverksamhet, som skaffat sig ett eget sågverk, nära, lagom, fritt från köer och volymkrav? Min tanke kom eftersom det stod en skogsmaskin där.
Baksidan på sågverket. Skogsmaskin, även den i vila. Kanske är det den som levererar stockarna till sågverket
Säg ”cheese”. Eller ”ost”
Vy från baksidan. Det fanns inga direkta lager, vare sig av råvara, produkt eller spillmaterial
Efter att ha gått runt kommer man förstås tillbaka till framsidan. Spånupplag närmast, därborta skymtar Scanian
En sista bild på lastbilen som fängslats till ett fortsatt liv vid ett sågverk
Visst är det något visst med ödsliga platser och luggslitna industrier!
Är väl ett fall av äkta ”bondsåg”, privatägd skogsägarsåg för i första hand sågning till eget behov, i andra hand till vänner och bekanta. Svärfar hade en sådan på gården där eget virke och även min sommarstuga sågades till.
Tänk om ekonomerna skulle se detta – en anläggning som inte utnyttjas till fullo! Hemskt