BJ ångfinka, nya nymålade paneler, tak och allt.
Sävenäs ångloksstall innehåller inte bara tre ånglok utan även en ångfinka.
En ångfinka är en täckt godsvagn med en liten ångpanna inuti, vars enda syfte är att producera ånga för värmning av personvagnarna i tågsettet.
I samband med det välbesökta tågsläpp 2014 (här) eldade vi på vår ångfinka, dels för att få lite stämning på stallbacken, dels för att prova säkerhetsventilerna. Dessa ska utlösas vid ett visst tryck för att förhindra pannexplosion. Det är alltid två, av säkerhetsskäl, och en av dem går dessutom att lösa ut manuellt. Men de ska även lösa ut automatiskt och utlösande tryck ställs genom att justera en stor mutter. Det finns inga lägen eller markeringar, utan man behöver prova sig fram.
Ångpannan inne i ångfinkan. Precis som ångloken så ser vi en ångdom och en skorsten samt de båda säkerhetsventilerna en bit fram på pannan. Givetvis finns manometer och denna panna är godkänd för 8 kg tryck.
Vi fineldade lite under dagen – det blir riktigt hett inne i vagnen och ingen fartvind finns det som kyler heller – vi ville ju inte lösa ut säkerhetsventilerna med alla besökare i närheten. Det låter helt enkelt mycket.
Naturligt drag saknas givetvis till ångfinkans fyr, det finns ju inga cylindrar som producerar drag som i ångloket. Istället får man förlita sig på sotaren, där ånga används för att skapa konstgjort drag. Samma lösning finns på ångloken och används när loket står stilla.
Fyren är liten, men ligger förhållandevis högt upp, vilket gör det svårt att se var man skyfflar. Desto enklare är det att titta på fyren, den är inte ett glödande inferno, utan en rätt skön brasa.
Eldarens plats. Nedan i bild koltaget och ovanför den handbromsen. Precis till höger i bild syns baksida på pannans manometer
Men med full sotare och alla bottendampar öppna, brinner det på rätt bra och vi får snabbt upp trycket till åtta kilo. Pannan producerar ånga, och den går fint att leda ut i ångvärmerören, som kopplas till personvagnarna.
Första säkerhetsventilen löser ut precis som den ska, men den andra är för högt ställd. Den vill inte vara med ens med manuell lösning. Det blir till att justera lite till.
Injektorerna drivs – precis som på ett ånglok – av ånga, även om konstruktionslösningen är lite annorlunda. Vi fyller upp pannan med vatten, så att den är full när den lämnas att kallna. Det är så mycket lättare att fylla in panna med sina egna injektorer än om den måste fyllas på som kall.
Ångdomen med säkerhetsventilerna. Framför dessa skorstenen
Vattenståndsglasen är – förvånad? – lika som på ett ånglok och två till antalet. De är dock snedställda på denna panna.
Fyren rakas ut genom rostern och faller nedåt
När testet är klart, rakar vi ut fyren, ned i asklådan och sedan vidare ut under vagnen. Hela anrättningen fungerar nu bra, så när som på sista ventilen, men det är som sagt bara en justeringssak. vi kan se fram emot nästa vinterkörning med ånglok, ångvärmda vagnar och ångfinka. (Årets vinterkörning börjar här)
Asklådan rakas även den innefrån, på ångloken får man krypa in under dem för detta jobb. Klart enklare här.
Bilder från Sävenäs lokpark vid samma tillfälle här
