Ångloksdagen i Sunne 2014

Sunne, Lysvik och Bäckebro, 19:e juli ’14

Det var gott om besökare till 100-årsfirandet av att järnvägen från Kil och upp till Sunne invigdes. Kanske hade de kommit för att höra prominenter från kommunen, Trafikverket och flera hålla tal på eftermiddagen. Eller bara komma ut och träffa andra denna varma sommardag.

Järnvägen drevs av Bergslagernas Järnvägar, så vad kunde varit mer lämpligt än att Bergslagernas Järnvägssällskap kom dit och körde ånglok i samband med detta?

Arla morgonstund och påeldning av ångloken

Arla morgonstund och påeldning av ångloken

Besökare, ja. Som alltid när vi är ute och kör ånglok kommer det allt från pensionerade ångloksförare, tabellbitare som vet hur många gängor varje skruv på ångloket har, män som så gärna vill visa upp en kunskap om ångloket som de inte besitter, barn som är lyriska, barn som nästan är skräckslagna inför de stora, pysande loken, kvinnor med sina män, kvinnor med sina barn och listan kan göras lång. Den gemensamma faktorn är att alla flockas runt loken och gillar det. Ja, annars hade de väl inte kommit, men ångloken skapar en entusiasm hos så vitt skilda människor som jag inte har sett någon annanstans.

Båda B-loken på sitt uppställningsspår där de tillbringade natten

Båda B-loken på sitt uppställningsspår där de tillbringade natten

Jag fick den ärliga frågan av en kvinnlig besökare i Sunne, medan jag smorde maskineriet på B 1037, huruvida vi var sminkade. Uppenbarligen trodde hon att något var fejk i showen, för i hennes värld måtte det vara omöjligt att frivilligt bli så smutsigt. Jag var nog lika häpen över att få frågan som hon var att få mitt entydiga svar: nej, det är äkta ånglokssmuts.

Kolning av B 1037 efter de första fyra milen på dagen. En timmerbil hade mycket lämplig utrustning för att lyfta på kolsäckarna

Kolning av B 1037 efter de första fyra milen på dagen. En timmerbil hade mycket lämplig utrustning för att lyfta på kolsäckarna

Vi blev förvisso lite extra skitiga snabbt denna gång på B 1037. Dels var det nästan 30 grader varmt ute – då kan du gissa hur varmt det är i en sluten hytt på ett ånglok. Eller nej, jag har svårt att tro att det går att föreställa sig utan att ha upplevt det.

Dels svettades vi rätt friskt, dels körde vi första turen utan att kola B 1037, så kolet vi hade i tendern räckte inte för att täcka koltaget, utan där glipade det. I backgång speciellt, så yr det koldamm in i hytten då och blandat med svett blev vi snabbt riktigt svarta och sotiga.

B 1037 förspänd dagens persontåg med restaurangvagn. Samtidigt håller B3 130 på att kopplas till i andra änden

B 1037 förspänd dagens persontåg med restaurangvagn. Samtidigt håller B3 130 på att kopplas till i andra änden

En vänlig kamrat erbjöd mig att gå och lägga mig. I all välmening, formuleringen till trots, för jag var rätt trött på lördagsmorgonen. Men det hör till den intensiva upplevelsen som livet med ånglok är, det är en del av det helt enkelt.

Och erbjudandet kan endast likställas vid ett litet barn som på julafton fått vänta, hjälpa till med matlagningen, sitta lugnt och länge vid matbordet, hjälpa till med disken och väntat på tomten. Och då att när tomten väl hoar i farstun erbjuda det lilla barnet att gå och lägga sig… ja, jag tror du förstår liknelsen.

Fotorök från B 1037. Ibland kan man bara inte låta bli ;)

Fotorök från B 1037. Ibland kan man bara inte låta bli ;)

Fyrens brand under pådrag

Fyrens brand under pådrag

Vi var ingen jättelik ångloksdivision med på denna resa. Därför blev det tjänstgöring precis hela dagen, med eldning, kolning och smörjning. Kan det bli bättre?

Och alla höll ihop det på bästa vis. Ångloken gick som en fröjd, även om främre raden av patentsten i valvet på B3 130 rasat ned på resan upp till Sunne. Det rakade vi bara ur på morgonen av trafikdagen.

Trossen var pålitlig som alltid och levererade matpaket till lokbesättningarna vid lämpliga stopp. Plötsligt dök det upp en påse med matlådor, bestick och dricka. Och jag tror vi alla reagerade likadant: först, vadå, mat, nu? Och när vi sedan högg in: oj så hungrig jag var och så gott det var!

Vid ändstationen passade vi på att dra ur asklådan, askan som var drypande våt efter frekvent spolning

Vid ändstationen passade vi på att dra ur asklådan, askan som var drypande våt efter frekvent spolning

Som du vet sedan förra inlägget, så höll vi tidtabellerna, arrangörerna var glada, publiken och resenärerna nöjda, ingenting brann efter oss och vi som körde var förstås i extas.

Trafikdagen slutade kl 18, sedan skulle loken ställas av inför hemresan innan vi fick mat och dusch. Lyxigt och gott om tid. Lika så hemfärden, som var tidtabellerade till sen förmiddag påföljande dag. Ångloken skulle gå på lättånga hela vägen hem till Göteborg också, men precis som på uppresan skulle Säffle lägga sig i. Fortsättning följer

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s