Efter en mycket lyckad jubileumdag på rälsen kring Sunne (här), vände BJs tåg söderut och hemåt påföljande dag. Vi var tidtabellslagda att komma hem redan vid 18-tiden – härligt tidigt i dessa sammanhang. Så blev det inte…
T43 111 med personalavdelningen på stationen i Sunne, strax innan tåget växlades samman för avgång hemåt. Notera den extra toppstrålkastaren på T43:an
Ångloken gick nu mitt i tågsettet, detta för att minska ”slängande” som skulle kunna skaka ur glödande aska ur loken. Ångloksbesättningarna hade order om att fortsatt spola asklådorna frekvent, samt förstås att loken skulle gå på lättånga.
I Kil lämnade T43:an oss och till kopplades Ma 403 istället, Ma 403 som trilskades lite med en kabelbekymmer, som Ma-förarna dock avhjälpte.
Ibland är naturen nära tåget.
Färden gick längs BJ till Åmål, Mellerud och så Säffle. Där blev det stopp igen!
Den här gången brann det på ett ställe utanför Säffle (bekräftat, men då visste vi ju inte att fredagens påstådda bränder var osanna, läs här)
ex-TGOJ T43 mot ex-TGOJ Ma i Mellerud
Nu var Fjärren inte nådig och det tog en god stunds förhandlande innan vi fick fortsätta. Alternativet, att lämna ångloken kvar i Säffle, torde ha varit ännu sämre ur säkerhetssynpunkt, för bara under de timmar vi stod där kom det folk titt som tätt, tittade och fotade. Kul, absolut, men det var rätt många vi fick tillrättavis för spårspring, något som är förenat med dödsfara. Om ångloken lämnats där skulle de riskera att skapa ännu mera spårspring med olycksrisk förknippat med det.
Löftet blev att raka ut asklådorna på båda ångloken och på B 1037 göra en provisorisk igenmurning av bakskopa och mellandamp, mellandampen som slagit sig så att den glipade något.
En lagerkontroll visade på att lagren främre boggien på B 1037 började bli varma. Det berodde på ett för hårt spänt koppel till vagnen bakom. Det satt så hårt att det inte gick att lossa med mindre än att vagnen bromsades fast och sedan tryckte Ma 403 bakåt, så buffertarna pressades ihop och kopplet slakade. Då gick det bra att släppa på kopplet till en lagom spänning.
Våra drömmars Åmål
Åmål och Di3 629 som ett loklik
Uppehåll i Åmål
Med sten, sand och grus tätades gliporna och det kan intygas att det blev mycket tätt, för varenda skyffel kol som lades in i fyren skapade därefter svart rör i skorstenen, som ett tecken på för lite luft. Normalt blir det så när man lägger in för mycket kol, den här gången var det strypt lufttillförsel.
Linjearbete med B 1037 – rensning av asklådan
Dampar öppna och skopor sänkta, all sot och aska är urdragen.
Asklådan på B 1037 igenmurad på linjen. Tätt blev det!
Slutligen fick vi åka vidare, med max 40 km/h, något som gjorde att vi fick gå åt sidan och släppa allt från rälsbussar till godståg förbi oss. Låg fart + idel stopp gjorde att vi blev något sena hem. Men lagren på ångloken visade inga tecken på varmgång i alla fall.
Efter reducerad fart fick vi ofta stanna för att släppa förbi både rälsbussar och godståg
Är det själen av det gamla BJ som vi ser längs nya BJ?
Åter i Göteborg och uppehåll i Lärje där alla vagnar och Ma:n skulle växlas in. T23 127 startades upp för växlingen. Ångloken fick glatt vänta tills de bakre vagnarna växlats undan, så vi kunde ta dem till Sävenäs och lokstallet.
T23 127 på Lärje värmer upp för att växla in allt på området.
Fortsättning följer när vi kör upp ångloken för att ställa av dem
