En dröm i uppfyllelse – vänta inte med att uppfylla dina drömmar

Lastning av kolsäckar på en Scania R500, med tre axlar i bakvagnen

Lastning av kolsäckar på en Scania R500, med tre axlar i bakvagnen

Ända sedan riktigt små barnsben har jag fascinerats av maskiner, inte minst av lastbilar. Kanske inte så konstigt, det är ju ändå något man stöter på tidigt och ganska lättvindigt.

Lastbilschaufför stod på listan över drömjobb och visst var det en dröm att överhuvudtaget få åka med i en lastbil.

Vid något tillfälle, strax innan skolåldern, var det tal om att min farbror hade i kamrat som körde lastbil och att jag skulle få en åktur. Jodå, en Scania 141 torped, vill jag minnas att det var. V8 diesel med riktigt motorhuv.

Ett ton per påse prima stenkol

Ett ton per påse prima stenkol

Det blev aldrig av. Kanske vågade jag inte visa min entusiasm och förhoppning tillräckligt mycket, av rädsla för att sedan bli besviken om det inte hade blivit av. En besvikelse som kanske mina föräldrar hade tagit på sig av för att ha lovat för mycket och inte infriat.

Lastbilsdrömmen har aldrig helt svalnat, även om jag fick helt annan utbildning och jobb som vuxen.

Så plötsligt hände det. Sävenäs ångloksstall och vårt kolförråd behövde flyttas från lokstallet till en vagn som skulle med till Frykdalen (läs mer om det här). En lastbil var beställd för jobbet och jag ombads vara med och dirigera och vara behjälplig.

Kolsäckarna lyfts över från lastbil till O-vagn. Dessa skulle följa med tåget till Sunne för lastning på ångloken där

Kolsäckarna lyfts över från lastbil till O-vagn. Dessa skulle följa med tåget till Sunne för lastning på ångloken där

Lastbilen kom, säckarna lastades och de skulle köras till vagnen och lossas där. Och såg kom frågan: ”Åker du med mig till Lärje också?” Plötsligt kände jag det där lilla pirret i kroppen, som man allt för sällan får uppleva numera. Ett pirr av Livet. Jag skulle få åka lastbil!

Jag klev upp, kände mig som ett litet barn på nytt, samtidigt som jag dessutom var betrodd med ansvaret att vara lots och guide åt detta stora fordon. Himmelskt.

Fast det var inte så häftigt som jag hade föreställt mig.
Kanske hade jag haussat upp det.
Kanske för att tåg är ännu större?
Kanske för att den här moderna Scania R500:an var fullständigt odramatisk.
Det var nästan som att åka buss. Vilket känns som att svära i kyrkan, men det var inte min bild av lastbil.
Det var… lite slätstruket.

Konklusion.
Den som väntar på något gott kan komma att vänta för länge.

Men ändå, väntan har en mycket central roll i upplevelsen, läs mer här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Tankar och ord och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s