Ma 876 lämnar Göteborg med Vaggerydspilen
I väntan på linjen utanför Sävenäs – ångloken gick som bekant mitt i tåget på hemresan (här) – hälsade vi och vinkade åt alla glada lokförare som passerade. Just när orken att fotografera ännu en Rc började tryta, så var det inte en Rc, utan Ma 876 som påbörjade sin tripp till Vaggeryd med containervagnarna. Lokföraren på 876 hade det varmt, körde i bar överkropp och med öppna fönster förstås, men vinkade synnerligen glatt åt oss. Dock hade han inte slagit upp maskinrumsdörren, något som var ganska vanligt trick på Ma-lok på varma dagar.
B 1037 på linjen utanför Lärje
B3 130 på linjen utanför Lärje
Med ångloken fria från resten av tåget, tog ånglokspersonal de båda järnhästarna till lokstallet på Sävenäs. Så här inför stallning kör man gärna något till synes onödigt hårt, men efter att ha gått mycket lätt och stått still på linjen en del, så lägger sig sot i tuberna. Sot som i kontakt med luftens fukt kan lösa ut svavelsyra, som kortar tubernas livslängd.
Så fullt pådrag, härligt tuffande, blåser tuberna rena. Trycket är ju inget att spara på med bara några kilometrar kvar.
B3 130, svårt att tro att hon var nyputsad för två dagar sedan – hallå, var är stallpojkarna?
Väl vid stallet insåg vi att i trötthetens skimmer efter några intensiva dagar, så hade ingen av oss nyckel till den motordrivna vändskivan.
Tur för oss att Green Cargos dieselverkstad fortfarande jobbade och att de tyckte att det var kul att komma ut och vända två ånglok.
Sävenäs ånglok sida vid sida efter avslutad tjänst
Prydligt på plats utanför lokstallet. Den lilla glöd till fyr som fanns kvar rakades ut och kyldes med asklådespolningen. Injektorer, regulator, vattenståndsglas, luftpump och krona stängdes. Fönster och dörrar likaså. Sotarens ventil skruvades igen.
Mörkret föll och sotning och slaggning sköts upp till dagen därpå. Men vänta nu…! B 1037 stod på fel spår!
Det blev till att leta upp Green Cargo-mannen igen och be snällt, samt väcka 1037 till liv igen (Luftpumpen fick snabbjobba upp trycket till bromsarna här). Tur i oturen att det var just hon som stod fel, för här fanns det fortfarande tryck att köra loket med. Hade det varit 130:n som stod fel hade vi fått elda på. Och hade vi upptäckt det nästa dag hade vi fått uslas med traktor, eftersom vändskivan är för både ett ånglok och lokomotorn.
Så det vara bara att växla om och sedan kunde vi ställa av henne igen för denna gång. Videoklipp när B 1037 rullar ut på vändskivan i kvällsmörkret.
B 1037 och B3 130 stirrar ut på vändskivan vid lokstallet
Påföljande dag. Det här som hör ånglokslivet till. Tömma sotskåpet. Rensa ur fyrbox. B 1037 hade även hon tappat några stenar från valvet och resterna av dessa togs ur.
Resterna i fyrboxen på B 1037 som ska rensas ut – sot, slagg, tegel
Valvet på B 1037 – en sten har släppt i framkant
Nu fick vi utvärdera om teglet vi lagt i haft den skyddande effekt vi önskat. Och det verkar så! Inte en enda roster under teglet hade bränts av sen här gången. B 1037 hade en avbränd rosterstav, men den var längre fram i fyrboxen, där inget tegel låg.
Asklådorna skrapades ur och spolades rena. Tendrarna tappades på vatten och när pannorna svalnat tömdes även de på vattnet.
Lokomotorn baxade slutligen ångloken i stall och pannorna försågs med torkaggregat för att minska korrosion.
Det var allt för den här gången.
Se gärna sidan med andra ångloksäventyr samlat här
B3 130 sedd från slaggraven i lokstallet
