Dragets och varmgångens förklaring och lösning – Tågdagarna i Landeryd 2014

Vad talar jag om nu?
Se föregående inlägg här och här

Första helgen i september
Alltid Tågdagarna i Landeryd
Följdaktligen så även i år

B 1312 skulle inte komma i drift sedan besiktningsmannen fått förhinder att komma på det avslutande ångprovet.

B 1312 och E2 1184 i lokstallet - äkta ångloksmiljö att njuta av på Tågdagarna

B 1312 och E2 1184 i lokstallet – äkta ångloksmiljö att njuta av på Tågdagarna

Det innebar att E2 1333 skulle fortsätta rulla.
E2 1333 är i bra skick, men något var fel med fyren.

Jag ringde kunnigt folk i BJs för att diskutera det.
Och fick bekräftat att det är luftflödet som är strypt.
Jag kollade på damparna, de luckor som öppnar och stänger lufttillförseln till fyrboxen underifrån.
Utan anmärkning

Jag kollade i fyrboxen, som nu brunnit ut över natten.
Rakade ut sotet och resterna.
Men vänta nu, det känns fel
Det ser fel ut.
3/4 av eldningsytan är ju täckt av slagg!

Det var bara att krypa in.
Pannan höll 1 kg tryck, vilket innebär att metallen kring dig avger 110 graders värme.
Eldare Strandh och jag turades om att krypa in och hacka slagg.
Slaggen som dessutom smält ned mellan rosterstavarna och sålde sig dyrt.
Det gäller att vara försiktig när man knackar slagg, och bara slå på slaggen, annars riskerar rosterstavarna att gå sönder. Och sådana växer inte på träder nu för tiden.

Slaggning inne i fyrboxen på E2 1333.

Slaggning inne i fyrboxen på E2 1333.

Samtidigt läste lokförare Jacobson på i ånglokslära och mätte avstånd mellan blästerrör, skorsten och diametrar på dessa. Och fann att de inte var helt optimala. Den förbättringspotentialen finns fortfarande kvar, för när pannan är het är det inget jobb man kryper in i sotskåpet och gör.

Nej, sotskåpet fick nöja sig med en sotning.

Sotskåpet på E2 1333. Sotet ligger i högar på botten. Mitt på bilden är blästerröret, som blåser ångan från cylindrarna till skorstenen. Samtidigt sugs rökgaserna med upp i skorstenen. De bågformade rören är tilloppsångan till cylindrarna.

Sotskåpet på E2 1333. Sotet ligger i högar på botten. Mitt på bilden är blästerröret, som blåser ångan från cylindrarna till skorstenen. Samtidigt sugs rökgaserna med upp i skorstenen. De bågformade rören är tilloppsångan till cylindrarna.

Sedan asklådan rensats både fram och bak och sotskåpet tömts, ligger det tre prydliga, toppiga högar under under ångloket.

Sotat, slaggat och askat. Notera högarna av deponimaterial mellan hjulen

Sotat, slaggat och askat. Notera högarna av deponimaterial mellan hjulen

Nu hyste vi förhoppning och bättre drag i spisen. Dags att lägga en trasa på finishen – putsdags! Här körde vi en härlig blandning av linolja, maskinolja, diesel och en skvätt terpentin. Löser sot, smuts och ger en fin, svart, blank yta.

Peter och eldare Strandh putsar E2 1333

Peter och eldare Strandh putsar E2 1333

Hög tid att fylla på kol!

Kolet köps och levereras i bigbag-säckar om ett ton styck.

Problemet är att idag är ingenting beständigt. Dessa säckar köptes förra året och när kranen tog tag i handtagen gick de sönder. Inte bar på en säck utan på alla vi provade med. Det blev till att leta på en skopa istället. Om våra förfäder som skapade ångloken hade haft samma kortsiktiga kvalitetstänkande hade vi inte haft ånglok med än på bild idag.

Kolsäcken svävar ovanför tendern, sedan är det bara att sticka hål på den så fylls tendern på. Fem säckar lastar C-tendern på E2 1333

Kolsäcken svävar ovanför tendern, sedan är det bara att sticka hål på den så fylls tendern på. Fem säckar lastar C-tendern på E2 1333

Minns att vi hade haft lite värmetendenser i det nya vevlagret på höger sida.
Då tar man ut nålen och trycker olja genom. Det brukar vara rätt trögt, för att glappet är obefintligt. När jag gjorde det på charterresan (här) var det lättryckt och olja flödade igenom.

Medan jag smorde ut så kom lokförare Bergkvist. Det är en man med ånglokskunskap, det visste jag innan, men nu förvånade han mig ändå. Han kom fram till mig och loket, tittade några sekunder på maskineriet och frågade sedan ”Ska det vara sådant mellanrum på veven?”.

Jag kände på skimsningen och den var lös. Spelet var millimeter. Alltså en jätteglipa i sammanhanget. Det såg han så fort han kom i närheten. Vi andra hade missat det hela veckan.

Verktyget till denna mutter finns i verktygsskåpet och dras åt tillsammans med slägga och en lika stor låsmutter utanpå.

Vevaxeln på E2 1333. I ovankan syns de lösa muttrarna som håller ihop vevlagret.

Vevaxeln på E2 1333. I ovankan syns de lösa muttrarna som håller ihop vevlagret.

På kvällningen fyllde vi hytten med tändvirke till nästa dag, fyllde på oljekannorna och eldade på lite försiktigt för att hålla värmen och trycket vid liv till första trafikdagen på Tågdagarna.

Ett typiskt fall av ringeldning. Ett bra sätt att elda kontrollerat på om man bara ska hålla lite tryck i loket när det står stilla.

Ett typiskt fall av ringeldning. Ett bra sätt att elda kontrollerat på om man bara ska hålla lite tryck i loket när det står stilla. Få ställen är lika mysiga och rofyllda på en sen, mörk och fuktig kväll som i lokhytten med en liten brasa.

Fortsättning följer och då är det dags för Tågdagarna i Landeryd 2014

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dragets och varmgångens förklaring och lösning – Tågdagarna i Landeryd 2014

  1. Jan Ove Johansson skriver:

    En härlig bild från lokstallet med B 1312 och E2 1184. Vet du om det krävs mycket arbete att få igång E2 1184 eller är loket redan driftsdugligt?

    Rengöring av fyrbox och sotskåp måste ha varit ett riktigt ”skitgöra” på den tiden då ångloken härskade i Landeryd, men efter vad jag förstått så fanns det fast stallpersonal som servade loken och utförde mindre reparationer. Dock har min far berättat att man ibland ute på linjen var tvungna att stanna för att slagga (speciellt då de eldade ¨med torv).

    • DonDoc skriver:

      E2 1184 behöver ny tubsats, så det lär dröja innan vi får se henne under ånga. Något för kommande generationer.

      Sotning och slaggning är alltid ett skitgöra, på ånglokstiden så väl som nu, men precis som du skriver, då lämnade lokpersonalen ifrån sig loket till stallpersonalen (som fanns i stora skaror) för putsning, fyllning av förråd och tömning av restprodukter. Man saknar den tiden lite ;)

      Olika kol slaggar också olika mycket och ju mer som inte brinner desto mer slagg, så jag tror absolut att torveldning kunde ge mycket slagg. Och händer det på linjen, ja då är det ju eldarens sak att slagga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s