Från slaggkaka till full fyr på Tågdagarna i Landeryd

Landeryd 2014
Den första av de två tågdagarna
Två hela dagar att köra ånglok på!

Nu lär man dessvärre dela med sig av kakan, vilket är ett tveeggat svärd.
Visst är det kul med fler intresserade,
visst är det ett privilegium att vara utbildare och ansvarig
inte minst för mig som tycker om undervisning i alla dess former
Men att lämna i från sig skyffeln… det innebär ju mindre elda för mig.
Men så är det.

E2 1333 under Tågdagarna 2014

E2 1333 under Tågdagarna 2014

Jag tog första turen
Jag ville åtminstone bilda mig en uppfattning om hur ångloket E2 1333 mådde nu efter våra justeringar, innan jag började vara mentor.

Halv nio, en besättning på fyra. Det är lite trångt, men fungerar på en E2:a som har riktigt rymlig hytt. Ångpannan är framflyttad i samband med ombyggnaden från E till E2 och var väl i det närmaste spatiös redan på en oombyggd E-maskin. Lokförare Jacobson, signalkunnige biträde Osbeck, eldarelev Strandh och undertecknad. Knappat tolv kilo och 2/3 glas. Vi har order om att gå ut och hämta våra vagnar efter att reguljära motorvagnen försvunnit och det är mycket kort med tid till vår avgång. Och då skulle vi dra fram våra vagnar till perrongen för påstigning.

Men det blir inte vårt första dilemma.
T23:an växlar. Och växlar. Vagnarna står visst inte som tänkt.
Vi väntade.
Och att få försenad avgång är ett eldardilemma.

Där står du med tryck i pannan som börjar klia säkerhetsventilen under magen.
Du har en falnande fyr, som du ändå måste underhålla för att vara redo när avgången kommer.
Lösningen är att:
kyla pannan med vatten,
ringelda,
stänga damparna så luftflödet minskar

Samtidigt som du behöver ha lite sotare på, för att det inte ska ryka in i hytten, sotaren ökar på branden genom att skapa drag i fyren. Men med ett skapligt hål i mitten av bädden, så drar sotaren kalluft, som faktiskt också kyler lite.
Men till slut blir pannan full i vatten och då behöver loket förbruka lite ånga under arbete, annars blåser hon.

Vi fick slutligen klartecken över radion att gå fram till våra vagnar, som växlats fram till perrongen. Loket kopplades till och bromsprov företogs. 20 minuter sena avgick vi, dvs nästan hela tiden det tar att gå till Torup, som var dagens första destination.

Jag har mest erfarenhet att elda B-lok. Ett B-lok har större panna, större fyrbox och större aptit på kol, jämfört med E-lok. Och E2 1333 är enda E-maskin jag eldat. Så jag vet faktiskt inte om hon är representativ för dessa lok. Alla ånglok är olika, även om de är av samma typ och littera (läs även här).

Järnväg innebär generellt att du behöver god framförhållning. Låg friktion och mycket massa i rörelse kräver planering. Att elda innebär att man måste ha än mer god framförhållning.
Du behöver ha ånga att leverera när start, backar mm kommer.
Och du får inte ha fullt tryck och fulla glas när det är dags att stanna.

Dessutom tänder inte kolet omedelbart.
Det är trots allt mestadels ett fast bränsle.
Och det kräver både planering av eldandet, och samtidigt tålamod. Till och med is i magen. Och du förstår att den lätt kan smälta bakom pannan i ånglokshytten.

För trycker sjunker vid start och kraftiga stigningar, och då gäller det att tillåta kolet att tända, brinna och leverera energi. Lägger man på för mycket, ja då blir röken svart och branden ineffektiv. För lite syre, helt enkelt.

Och i och med det är det dags för en liten bekännelse. Hur fel det än är, så tycker jag det är oemotståndligt med riktigt tjock, svart rök ut skorstenen. Jag brukar ursäkta mig med att kalla det för fotorök, något som syns tydligt och bra på bild, helt enkelt. Men det är trots allt inte bara show, utan det finns en teknisk riktighet:

Fotorök ut skorstenen på E2 1333 sveper in Landeryd i ett grått dis. Strax innan avgång mot Smålandsstenar

Fotorök ut skorstenen på E2 1333 sveper in Landeryd i ett grått dis. Strax innan avgång mot Smålandsstenar

Avgång innebär att sätta tåget i rörelse. Lokföraren lägger ut fullt och loket konsumerar massor med ånga. För att förbereda för det tappet och kunna leverera fulla 12 kilo hela tiden, så måste man förbereda fyren med kol, eftersom det tar tid att tända. Du ringeldar fortsatt med mer kol, minimerar sotaren, stänger alla dampar. Bara det svärtar ned röken. Hålet i mitten har du redan täppt med ett tunt lager kol och tänt med hjälp av sotaren. Nu lägger du på ett till lager även mitt i. Och voilà – fotorök!

När lokföraren säger ”avgång” öppnar du damparna, slår av sotaren och draget från cylindrarna skrämmer upp branden i fyren, som slår om blixtsnabbt från stilla brasa till riktig fyr om du gjort rätt. Sedan är det bara att skyffla, tills man kommit upp i fart, bara för att hålla trycket uppe.

Fyren på E2 1333 när den blivit riktigt vild. Det brinner vitt och kol slukas i en härlig fart.

Fyren på E2 1333 när den blivit riktigt vild. Det brinner vitt och kol slukas i en härlig fart.

Tillbaka till det effektiva eldandet. Bäst är att elda tunt och frekvent. Men du behöver hjälp av lokföraren också, för trögheten i kolet gör att draget genom fyren som cylindrarna skapar är det viktigaste att få riktig fart i branden. Ju hårdare lokföraren kör, desto fortare går det att skapa den där riktigt heta, snabbrinnande fyren.

Bäst och effektivast är när det blivit riktigt hett i fyren och då brinner det kritvitt, samtidigt som det går att se att de brinnande kolen studsar flera tum upp för varje ångstöt! Det är häftigt. Vi skulle komma till det, med det ta en stund att komma överens med loket och samarbetet mellan lokförare och eldare. Vilket är ytterligare orsak till att man inte vill lämna ifrån sig skyffeln. Och en förklaring till varför det är kul, det går hela tiden att göra det lite bättre och känna att man utvecklas.

hur gick ångloket då?
Jo, betydligt bättre.
Det tyckte både jag och lokföraren
Definitivt att draget var återställt.

Första sträckan ned till Torup är dock mest nedför.
Men starten från Landeryd med påföljande lätta stigning gav ändå en del svar.
E2 1333 är i gott skick
Men hon är inte att elda som ett B-lok
Förstås
En härlig utmaning i att lära sig hur hon vill ha kolen serverade för bästa resultat.
För den som bara vill flytta sig, kan man välja ellok, slå upp strömavtagaren och åka.
Men det här är ånglok
Det här är kul!

E2 1333 nyss ankommen till Torup med det uppskattade ångtåget

E2 1333 nyss ankommen till Torup med det uppskattade ångtåget

Varje vändstation innebär att loket kopplas loss, gör rundgång och ställer sig i andra ändan av tågsettet. Inget modernt, effektivt upplägg med ett lok i varje ända. Mer genuint på något vis.
Men förstås tidskrävande.
E2 1333 gör rundgång – videoklipp, skruva upp ljudet
E2 1333 passerar på väg förbi – videoklipp, skruva upp ljudet

Tidtabellen gav oss dock gott om tid
Samtidigt som den ger resenärerna tid att titta på och fotografera loket
Och i och med detta kunde vi köra in den tid vi tappade för att vi gick sent från Landeryd.

Nu var det dags för uppförslöpan från Torup via Landeryd till Smålandsstenar.
Nu var det dags för både mig och ångloket att visa vad vi går för.
Först ut och inte långt från Torup – Kinnaredsbacken, 14 promille – det innebär 14 meters stigning på en kilometer. Där går det inte att börja elda mitt i backen, utan där behöver fyren vara i full gång innan.

Fortsättning följer

Föregående inlägg här

Tidigare ångloksäventyr här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s