Överhettare men överlag bra dag på Tågdagarna i Landeryd 2014

Tågdagarna i Landeryd 2014, fast nu redo för avgång i Torup (läs hur vi kom hit här)

Dags för E2 1333 och dess besättning att visa vad de går för, efter slaggkakor, glapp och allt. Uppförslöpa från Torup till Smålandsstenar, 200 ton i kroken och inget påskjutslok.

Maskinporr - E2 1333 i väntan på ännu en avgång under Tågdagarna

Maskinporr – E2 1333 i väntan på ännu en avgång under Tågdagarna

Vi forcerade Kinnaredsbacken med sina 14 promilles lutning utan problem, men trycket sjunker ändå något. Visst får det göra det under hård belastning, men nu pratar vi om en E2:a med fyra personvagnar. Ett godstågslok som lätt ska klara det fyrdubbla.

Fast å andra sidan höll vi ändå nästan 60 km/h på toppen av backen. Det hade vi inte gjort med ett fullastat godståg.

För varje skyffel, varje meter och varje minut lär jag mig allt mer om hur 1333 brinner och vill bli eldad. Samspelet mellan mig och lokförare Jacobson blir förstås också utvecklat hela tiden. Och sammantaget det går alltså allt bättre att hålla trycket, utan att lösa säkerhetsventilen också. Utveckling är underbart!

Vi fortsatte till Smålandsstenar, fortsatt bra stigning.
Loket gick bra, men det är något som ändå fick lokförare Jacobson att fundera.
Efter rundgången hade vi gott om tid och dags för ett litet test.

Han misstänkte läckage på en överhettare.
Dels för att han fortfarande fick ”lägga ut” rätt mycket, dvs köra med mycket fyllning i cylindrarna. Dels för att det blåste rätt mycket varmluft från fyren under pådrag. Det normala är att skorstenen suger all luft framåt.

Så här gjorde vi
Loket bromsades fast och sliden stängdes.
Regulatorn öppnades och fyllde ånglådan med 10 kg.

Om allt är tätt läcker trycket ut långsamt.
Nu sjönk trycket som en gråsten.
Och inne i fyren hördes ett väsande ljud.

Redan vid rundgången hade vi lyssnat.
Med eldstadsluckorna öppna och med öppen regulator hördes ett väsande ljud från fyren, även om det är svårare att höra när det samtidigt tuffar och skramlar.

Ljudet bedömdes som enkeltonigt, dvs att det var en överhettare som läckte.
Sannolikt i bakkant, det är där de tar slut, de helt enkelt konsumeras av lågorna och den heta luften från fyren.
Inget märkligare än att bromsblock tar slut och byts.

Detta går att se med ficklampa innefrån fyrboxen, när den kallnat.
Sedan tas den överhettaren ut och inte sällan går det att svetsa den tät igen.
Inget märkvärdigt.
Bara normalt liv med ånglok.

Smålandsstenar. Rundgången avklarad och redo att gå mot Landeryd igen.

Smålandsstenar. Rundgången avklarad och redo att gå mot Landeryd igen.

Jag agerade eldarinstruktör under andra delen av dagen.
Lugnt och stilla
Men ändå ombord på ett ånglok
Möjlighet att ta lite bilder
Livet är inte så dumt

När vi var andra gången i Smålandsstenar och var inställda på att bara åka tillbaka till Landeryd för att gå i stall, kom beskedet: Vår tidtabell stämmer inte med den som publiken har. Många räknar med att kunna åka till Torup en gång till. Och vi skulle därmed få en ny tidtabell och en extra vända.

Hur de andra kände är jag osäker på, men jag fick mer tid på ångloket, inget annat än en skänk från ovan. Och i Landeryd fick jag tillbaka skyffeln av eldarelev Strandh, som gjort ett gott jobb och överlämnade en mycket bra glödbädd.

Fortsättning följer och då blir det åka av!

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Överhettare men överlag bra dag på Tågdagarna i Landeryd 2014

  1. Jan Ove Johansson skriver:

    Tack för intressant läsning från Landeryd dagarna. Har själv varit där och njutit av ångloksatmosfären. Härligt! Hela Landeryd luktar ju ånglok och det är ju bra reklam för denna forna ångloksmetropol också.
    Ett tips om en bra bok att läsa från HNJ tiden av Sven GH Johansson:
    Lokomotiveldaren
    Boken tar bl.a. upp författarens tid som eldare vid HNJ under 30- och 40-talet och även hur det var att bo i Landeryd som anställd vid HNJ.
    Har själv läst den med stort nöje!

  2. Marcus Jacobson skriver:

    Tyvärr omöjlig att få tag på; gavs bara ut i liten upplaga i första hand avsedd för släkt och vänner. Men både den och den andra delen – Lokomotivföraren – innehåller fantastisk läsning för den ångloksintresserade. För att inte tala om bildmaterialet! Hade förmånen att få träffa Sven GH vid ett par tillfällen, en sann lokman och en mästerlig berättare. Tyvärr gick han ur tiden för några år sedan, 94 år gammal.

  3. Jan Ove Johansson skriver:

    Min far(Som också hade Johansson som efternamn) och Sven GH Johansson var väldigt goda vänner då de lärde känna varandra i Landeryd på 30-talet. Båda började på HNJ verkstaden i Halmstad för att sedan bli eldare och slutligen lokförare. Min far blev lokförare 1945 då SJ köpte upp HNJ. De åkte runt i Sverige tillsammans med tåg på sina lediga dagar för att besöka och studera andra banor och då speciellt SWB. Sista gången jag såg Sven var på min fars begravning.

    Min far började köra ångtåg igen strax innan pensionen och då i Klippan (70- och 80-talet) och nån gång också utefter HNJ.
    Svårt att sluta köra tåg…..
    Tyvärr var mitt intresse inte så stort på den tiden för ånglok, fast min far tog med mig och förklarade hur man kör ånglok.

    Kontakta mig på e-mail adress ejov3@hotmail.com och presentera er, så skall vi se vad vi kan göra avseende de 2 böckerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s