Du som rest med SL har säkert hört förseningsursäkten ”lövhalka”. Trots ett axeltryck på många ton, så är friktionen mellan rälsen och de drivande stålhjulen minst sagt begränsad. Även när det är torrt ute. Ett lok har inga problem att spinna loss; tvärtom är det svårt att få ned kraften.
Ovanpå pannan, från vänster, ångturbinen som ger ström, ångdomen, sanddomen och skorstenen
Koppelstångslok, som ånglok, där de drivande hjulen är förbundna med varandra, har en fördel framför t.ex. Rc-lok där axlarna driver och spinner individuellt. Men tunga tåg, uppförsbacke, kurvor, nederbörd och hala löv innebär alla ökad risk för att förlora fästet. Koppelstänger eller ej.
Därför utrustas loken med sand, som pytsas ut framför drivhjulen, för att öka friktionen och därmed fästet vid behov. Låt oss titta på hur detta ser ut lite närmare på ett vanligt ånglok, specifikt E2 1333, även om lösningen är snarlik på alla ånglok.
Sanddomen på E2 1333 närmast, bakom den, ångdomen
Sanden bärs högt, för att kunna ramla ned med självfall. Ovanpå ångpannan finns sanddomen, där sanden förvaras.
Sanden är finkornig, men inte som sandlådesand. Mer som blästersand. Värmen från pannan håller undan fukt och minskar risken för klumpbildning i sanden, något som genast skulle sätta igen de tunna, långa sandrören, som inte är spikraka.
Locket på sanddomen borttaget och sanden syns tydligt
Sandningen sköts helt manuellt av lokföraren från hytten. En enkel spak, placerad strax invid fönstret på hyttens vänstra sida.
Förarplatsen på E2 1333. Till vänster i bild ses handtaget för att sanda (ovan hastighetsmätaren)
Stegen, som ses på första bilden, och sitter på lokets högra sida, sitter främst där eftersom SJ ofta handlastade sanden på sina ånglok på tiden för när E-loken ritades. E-loken tjänstgjorde dessutom senare i karriären på oelektrifierade bibanor, utan störra lokgårdar med sandtorn (Bild på Sandtorn på Borlänge lokgård finns i detta inlägg). TGOJ handlastade sanden till sina ånglok under hela ånglokseran.
Styr och regler på sanddomen
Sanddomen, sett från vänstra sidan, med sandröret tydligt synligt
Välriktat sandrör mynnar mot ett av drivhjulen på E2:an
Sandning kan vara skillnaden mellan att komma upp för backen, eller att få backa tillbaka för ett nytt försök.
Sanden sprutar ut från röret och något försök att återvinna sand finns inte, vilket det inte ens gör på dagens moderna lok, så som t.ex. GC litt Re – moderna lok med aptit för sand och talang för slirande.
Du kanske också gillar
Crash course på ånglokets konstruktion
Tendern sedd från insidan
Vattnets väg från tender till cylinder i ett ånglok
