Fascination för eldning av ånglok

Om du har besökt Absolutman tidigare, så har du förmodligen redan anat min kärlek till ångloken. Här kommer en liten odyssé i hantverket att elda ånglok.

Fyren tänds...

Fyren tänds… magin börjar

Det är inte fel att kalla fyren för hjärtat på ångloket. Det är varmt, det pulserar och lever. Och den måste hanteras med varsam hand.

När entusiaster och beundrare utan mer erfarenhet av ”levande” ånglok kommer upp i hytten på ett påeldat ånglok, så förevisas givetvis fyren. ”Wow” är den vanliga reaktionen. Och ”så varmt det är”. Jo, just det. När ångloket står still och förevisas, så brinner det en liten behaglig brasa bara.

En falnande fyr, som imponerar på alla som inte upplevt en vilt flammande fyr under full gång. Men som underhålls fyr är den perfekt och kan lätt väckas till liv

En falnande fyr, som imponerar på alla som inte upplevt en vilt flammande fyr under full gång. Men som underhålls fyr är den perfekt och kan lätt väckas till liv

Så där en kvart, 20 minuter innan avgång, måste en sådan fyr som på bilden ovan, börja bearbetas, för att komma upp i liv och ge hetta nog för rörelse. Och jag säger det redan nu, att elda ett ånglok är ett hantverk, det finns rätt och fel, men det finns olika sätt att göra rätt på. Så det finns allehanda förslag och lösningar, endast intryck av andras eldande och eget övande ger färdighet i hantverket.

Stäng damparna, så att luftflödet minskar. Ringelda, dvs lägg kol längs kanterna och spar ett hål i mitten. Nej, inte om är bara 20 minuter till avgång, då lägges ett tunt lager i mitten. Hålet är till för att dra luften förbi kolet, så det brinner långsammare. En lösningen om man ska stå still en längre stund.

En bild på ringeldning finns här från Landeryd i samband med chartertåget tidigare i år, längst ned i inlägget.

Avgångstiden är kärnan i eldarens planering och blir den fördröjd sitter man på pottkanten. Allt byggs upp för att vara perfekt tills avgång. Fyr, vatten och tryck.

För tidigt – ja, det är inte klart ännu. Trycket är för lågt, fyren är inte laddad till fullo och glasen är inte fyllda. Eller delar av det.

Fördröjt – ja då tvingas man ta in för mycket vatten i pannan och/eller lösa ut säkerhetsventilen. Vad är problemet med det då?

Lösa ut säkerhetsventilen är inte bara skam, oväsen och slöseri med energi, det tar en stund att återställa ordningen, för under tiden som loket ”blåser” så eldar du inget och du kommer av dig i rytmen och bygget av fyren.

Att ta in mer och mer vatten i pannan, riskerar inte bara vattenslag, det minskar också vattenytans storlek och det är den som bildar ånga. Ju mer vatten du har desto mindre ångreserv har du och desto svårare har du att bilda mycket ånga. Det straffar sig vid avgång och ånga förbrukas i rasande takt. Du riskerar att hamna efter redan från start och att ”elda ikapp” är inte enkelt.

En våldsam och bra fyr. Eldsflammorna dansar långs väggarna och det är vita lågor i kolet. Det brinner så häftigt att stora sotpartiklar flyger med draget

En våldsam och bra fyr. Eldsflammorna dansar långs väggarna och det är vita lågor i kolet. Det brinner så häftigt att stora sotpartiklar flyger med draget

Låt oss nu säga att avgången blir på aviserad tid och att du tajmat allt rätt.
Injektorerna är stängda och du öppnar damparna.
Stäng av sotaren.
Lägg in ett tunt lager kol över mitten av fyren, där det avsiktligt var som tunnast.

Draget från cylindrarna och luftgenomströmningen genom damparna under fyren får fyren att flamma upp på ett sätt som du inte sett med bara sotare på. All energi från kolet går till ångbildning, som ersättning från det som går åt. Det håller trycket uppe, det är syftet med att inte ta in vatten vid start.

Kol tänder långsamt och det tar tid att få ut energin.
Vatten är också trögt och det tar tid att få ånga från kallvatten.
Det kräver framförhållning.

Samtidigt reagerar trycket omedelbart på när lokföraren öppnar regulatorn.
Linjekännedom och samspelet mellan lokförare och eldare underlättar arbetet.

Inför en uppförslöpa behöver du elda på rejält.
Du kan bara lägga på tunna lager och låta det tända.
Ta in vatten, så det finns inför backen.
Elda på ett lager till.

För i uppförsbacken stänger du injektorn, för att få ut all energi från den nu fulladdade fyren, till ånga. Regulatorn står vid öppen och ångloket kämpar sig uppför. Bara fortsätt att jämnt sprida kol över fyren. 12 kg ska hållas hela vägen. Det ger bästa effekt och minsta ångförbrukning.

Fyren brinner fint och kolet flammar vitt.
Det faller nästan sönder i den häftiga branden och studsar i takt med draget från ångstötarna.
Det är riktigt häftigt!

I mörkret lyser fyren vitt under full gång på E2 1333

I mörkret lyser fyren vitt under full gång på E2 1333

När vi närmar oss toppen, sluta elda, öppna injektorn.
Vattennivån i pannan har sjunkit, så det finns mycket plats att ta in vatten på.
Så når vi krönet och lokföraren stänger regulatorn.
Hade du inte slutat elda och börjat kyla pannan med vatten, så hade trycket skjutit i höjden direkt och loket hade ”blåst”.

Precis samma sak gäller när vi kommer in mot en station för uppehåll.

En fyr brinner aldrig helt jämnt.
Beroende på draget och luftflödet, vilket även skiljer sig mellan fram- och backgång, så brinner det olika hårt på olika delar av rostern. Det gör att det bildas hål i bädden. Och hålen måste hittas och täppas.

Om ett hål uppstår, sjunker trycket snabbt, eftersom det mesta av luften sugs genom hålet och inte genom resterande kol.

Det är inte alltid lätt att se i det kritvita ljuset i fyren, men hålen syns som svarta fläckar och det gäller att pricka det eller dem med en eller ett par välriktade skyfflar kol.

För att lättare se fyren och kolen, så går det att ”spegla” med skyffeln. Vänd skyffeln upp och ned och stick in den i eldstaden. Draget är så kraftigt att det lyfter skyffeln. Skyffeln skärmar nu strålningen på ett sätt så att det bländar mindre och det blir lättare att de hur fyren ser ut. Men du har inte lång tid på dig, det är bokstavligen glödhett och strålningsvärmen ut från eldstaden är påtaglig. Efter 20 sekunder börjar det ryka från skjortärmen!

En skyffel kol går in i fyren på S1 1921

En skyffel kol går in i fyren på S1 1921

Kondition och planering är viktigare än styrka när det gäller ånglokseldning.
Att få in kolet och sprida det rätt handlar mycket mer om teknik än styrka.

Men visst är det en workout i en bastu!
Det gäller att dricka vatten, ofta och mycket.
En dags arbete på ett ånglok kan kräva 10 liter vatten till eldaren.

Olika lokförare kör olika. De har olika samspel med eldaren, och det är inga problem att göra av med mer ånga än vilket eldare som helst kan leverera.
Olika loktyper är olika.
Olika lokindivider är olika.
Samma lokindivid kan förändras (här).
Kolets kvalitet har stor inverkan.
Olika banor och olika vikt i kroken spelar också stor roll.

Tillsammans skapar de alltid en ny utmaning för eldaren och hantverket att elda ett ånglok.
Ibland går det som en dans.
Ibland går det emot en.
Det gäller att jobba som en enhet, lokförare, eldare och lok, och inte ge upp.
Då kommer man fram.
Då kommer belöning i att lyckas
Fantastiskt
Underbart

Fyren flammar under färd (video)

Läs gärna om olika ångloksutflykter här

Olika lokförare kör olika

Eldning på Haparandabanan

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s