107-årigt ånglok i pendeltåg

Det är inte bara Sveriges Järnvägsmuseum som rastar gamla lok.
15-april-26 matades Oxelösunds marknad med besökare från Nyköping med tåg.

FSVJ körde hela dagen ett pendeltåg bestående av tre personvagnar, Hg2 755 i ena ändan och så 107-åriga E 901 i andra änden. Låt oss fokusera på ångloket som jag hade äran och nöjet att bli inbjuden att elda denna dag!

E 901

FSVJ har ett antal stallplatser i det gamla TGOJ-lokstallet i Oxelösund och därinne eldades E 901 på.

Ångloket är redan kokande varmt, men fyren har brunnit ut. Här tänder vi om tidigt på trafikmorgonen.

Smörjning företas innan rörelse och vissa delar på E-loken görs underifrån. Då passar man givetvis på medan loket fortfarande i stall över grav.

Vevaxeln på ett E-lok, sedd från undersidan

Tvärstyckena rymmer och slukar mycket olja och de toppas upp under dagen också

Det var en strålande dag, lite så där för torr och vacker för ånglokskörning, egentligen. Det är dessa dagar som det underlättar att köra E-maskinen istället för B-lok. E-loken sprider inte gnistor från skorstenen på samma sätt som B-loken. Men nyckeln till brandfrihet handlar ändå om att hålla rent i asklådan samt spola den flitigt för att släcka glöden där.

Cylindervärmning. Ånga får strömma genom cylindrarna och ut genom pysarna för att värma oljan

Signalbiträdet rider längst fram medan vi växlar fram loket till de väntande vagnarna - Oxelösunds station

Signalbiträdet rider längst fram medan vi växlar fram loket till de väntande vagnarna – nej det är inte vagnarna från Södra Stålpilen vi ska häkta på. Oxelösunds station

Sträckan att avverka mellan de två stationerna är under två mil och innehåller en liten kulle. Ganska enkelt jobb att knuffa tre vagnar och ett ellok framför sig således. Eller?

E 901 redo för avgång från Oxelösund

Avgång från Oxelösund

Jag har eldat E-maskin förut, men alla lok är individer, de matas av olika kol och alla lokförare kör olika. Vi började förstås med fulla glas, 12 kg och en god fyr, som matades med sju skyfflas vid avgång.

Minns då E2 1333 som vi kämpade med förra året att få någon hets i fyren på (läs mer här). Med det i bakhuvudet och som någon slags referensram eldade jag tunt. Slurp och mums sade det och så var det soprent mitt i fyrboxen. Jag fick blixtsnabbt fullkomligen ösa in kol för att trycket inte skulle falla. E 901 med SSAB-kol och lokförare Lundberg vid spakarna brann synnerligen annorlunda från E2 1333. Men så fort jag lärt mig det, så var det en smal sak att hålla sin 12 kilon.

Nyköping på första vändan - nu fungerar lok och samarbete utmärkt

Nyköping på första vändan – redan nu fungerar lok och samarbete utmärkt

Nyköping på första försöket. Ett vevlager visade på värmeutveckling. Sannolikt till följd av att Hg:n drog lite väl snabbt på första vändan och innan alla oljor blivit riktigt varma och smörjande.
Ingemar skötte detta förträffligt, följde detta och löste det med att byta till en lite tunnare nål (läs mer om nålarna här och varma lager här), så att mer olja kunde flöda över lagret. Visst innebar det ständigt påfyllande, men oljan smörjde och kylde och temperaturen skulle med facit i hand peaka här redan.

TGOJ-mannarna vänder sig i sina gravar när de ser hur deras bana sköts. Rena djungeln på Nyköping S.

Vackert väder och orosmolnen har dragit bort

När dagen började fick båda injektorerna kylas för att vara samarbetsvilliga. Eldarinjektorn var trots det trilskig och surmulen, vilket är ett orosmoln utifall att förarinjektorn skulle gå sönder under färd, men framåt Nyköping hade den mjukat och ville vara med i det gemytliga sällskapet som resten av besättning och maskin skapade i bästa gemenskap.