Sa 1277 tog sig upp till kolningsspåret invid lokstallet för egen maskin.
Loket rörde sig oroligt i spåret, som att det haltade, och saknade kraft.
Sa 1277 bredvid kolsäckarna bredvid lokstallet i Landeryd. Låt oss se hur den stackaren mår!
Jag mötte Tommy Bergkvist invid Sa-loket och frågade försynt om vattenståndsglasen.
”Är det ditt enda problem?” svarade Tommy lugnt och tittade in i ramverket ”Loket läcker ju som ett såll.”
Speciellt vid pådrag.
Det fullkomligen sprutade ånga under pannan.
Efter ett annat prov och försök att lista ut var det läckte, konstaterade – Tommy förstås – att det var en koppling mellan rör och höger cylinder. Som sitter dold bakom en huv… somliga har erfarenhet som ter sig som hökögon.
Huven plockades dän.
I bildens underkant är höger cylinder på Sa 1277. Kopplingen till ångröret som läckte i bild. Packningen som skymtar ska inte ens finnas! Kopplingen mellan rören är en metalliska kona enbart.
Kolla Jonnys blick!
En felaktig packning som här inte längre pallat för trycket, utan gått sönder.
Och väl på plats så var det lätt att förstå att vi hittat rätt:
De fyra skruvarna var lösa
och packningen som satt där skulle inte ens sitta där – kopplingen är en konisk metallkoppling med en lika metallisk lins som tätning. Plus grafitfett förstås.
Det var ”bara” att ta bort skruvarna, bända isär röret, ta bort packningen och grafitfetta ytorna, och skruva ihop igen, så fungerade det.
Nå det där var lite att gå händelserna lite i förväg. Fortfarande kvar på fredagskvällen funderade vi och skruvade vi. Samtidigt som loket var rejält varmt efter ett försök av eldaren att kompensera för den bristande dragkraften på resan till Landeryd, så hade fyrboxen, ja låt oss säga fyllts med kol. Sa 1277 blåste gång på gång på gång.
Sa 1277 blåser ut överskottsånga genom säkerhetsventilen
Plötsligt blev det fart uppe i hytten och Björn vill ha dit oss.
Initialt såg det ut som att fyren eldades på med luft underifrån.
Den flammade och fladdrade.
Men snart började det ånga rätt mycket och Tommy – vem annars? – konstaterade lugnt att det var smältpluggen som gått. Trots en välfylld panna – Björn hade inte gjort annat än att ta in så mycket vatten som det bara gick för att kyla.
Nu blev det till att raka ut fyren i en hast. Och som sagt, det var en stor fyr!
Fyren duschades från smältpluggen i fyrboxens tak och levde om, samtidigt som glöden rakades ned i asklådan och drogs ut under loket. Tungt, varmt och skitigt, inne i en ångbastu
Hytten fylldes med ånga och det var varmt arbete med att raka ut fyren. Två man turades om att raka sig trötta
Ett ånglok med ånga både lite här och var
Puh.
Där stod vi med ett varmt ånglok.
Som inte bara helst skulle tjänstgöra på helgen, utan ta sig hem på söndagen också.
Det var bara att skrida till verket.
Men att kliva in i en fyrbox omgiven av kokande vatten är inte möjligt
Inte heller är det lämpligt att skruva ur en smältplugg i denna fyrbox under dessa betingelser.
Värmen måste minskas.
Vi tog in kallvatten i pannan i omgångar, för att inte fresta på materialet mer än nödvändigt. Det blir lätt spänningar i järnet när hett möter kallt.
Med trycket nere på 3 kg, slog Björn upp bottenventilen och ett antal kubikmeter kokande vatten forsade ur ångloket.
”Jag sade ju, rör inte den röda spaken…” – Sa 1277 ångbadar när vattnet gick.
Vattnet från pannan forsade och ångade bort om vartannat
Och med tömd panna och nattens kyla skulle loket komma att kallna så att det gick att arbeta med följande morgon. Ångloket drogs in i lokstallet, eftersom det ryktades om regn.
Fortsättning följer och då ska vi se vad som rullade på lördagen och hur vi jobbade vidare på Sa 1277
