Tågdagarna 2015 – del 5 – Sa 1277 under full ånga

Andra dagen på Tågdagarna 2015.
Mycket tidig morgon i lokstallet.
Ångloket Sa 1277 ska tändas och det var lite extra spännande denna dag.

Dels är tankloket en premiär för mig personligen, jag har aldrig eldat en Sa förr.
Dels för att gårdagen innebar flera justeringar och reparationen – skulle det vara löst? Speciellt läckan till cylindern var ett frågetecken. Skulle det vara tätt? Skulle det hålla vid full belastning? Eller fanns det en okänd anledning till att packningen monterats tidigare?

Arla morgon i lokstallet och vi har precis tänt i Sa 1277

Arla morgon i lokstallet och vi har precis tänt i Sa 1277

Det är fridfullt, denna morgonstund, när man oftast inte är mer än två.
Det är lugnt och stilla, balsam för själen.

Påeldning. Innan det blivit tillräckligt varmt är draget dåligt etablerat och det brinner lite åt alla möjliga håll

Påeldning. Innan det blivit tillräckligt varmt är draget dåligt etablerat och det brinner lite åt alla möjliga håll

Med lite kartong, tyg, träflisor och diesel blandat med lite olja fick vi fyr och började mata in några meterstockar i fyrboxen.

Och medan detta tog sig och långsamt höjde trycket i pannan, smorde vi ut loket.

Underboxarna behövde dräneras efter gårdagens urtappning (här), speciellt tredje axelns boxar var välfyllda med vatten. Detta måste bort och lagom nivå olja fylls på. Med vatten i boxarna riskerar smörjningen att bli undermålig eller utebliven med varmgång som följd. Och i värsta fall lagerhaveri. (Läs mer om underboxar här)

Maskinporr på Sa 1277, framdelen av vänster cylinder, luftpumpen och främre löphjulet skymtar

Maskinporr på Sa 1277, framdelen av vänster cylinder, luftpumpen och främre löphjulet skymtar

Detalj på Sa 1277: behållare för cylindersmörjning. Den lilla ratten är av polerat trä!

Detalj på Sa 1277: behållare för cylindersmörjning. Den lilla ratten är av polerat trä!

Med åtta kilos tryck i pannan, luftpumpen igång och några skyfflar stenkol i fyren var loket redo att röra på sig och lokföraren anlände. Långsamt och majestätiskt rörde sig Sa 1277 ut genom stallporten och ut på vändskivan. Vattenståndsglasen täta och visar lika, smältpluggarna täta och inget läckage av ånga till cylindern.

Loket hade vattnats och slaggats i stallet, men kolning görs utomhus – det går åt lite höjd att lyfta på kolsäckarna. Vi väntade på att E2 1333 skulle flytta sig från det spåret.

Sa 1277 på vändskivan inför söndagens turer

Sa 1277 på vändskivan inför söndagens turer

Sa 1277. Tanklok har förstås mindre förråd än tenderlok

Sa 1277. Tanklok har förstås mindre förråd än tenderlok

2 ton kol rymmer koltaget på Sa 1277, att jämföra med 6 ton på en A-tender (t.ex. till ett B-lok).

Förbrukningen är 15-20 kg per kilometer beroende på hur hårt man kör, hur backigt det är, hur ofta man måste starta från stillastående och förstås hur många och tunga vagnar man har i kroken. Vi skulle ha fyra stålvagnar efter oss, cirka 200 ton.

Sa 1277 backar från vändskivan för att gå för kolning. E2 1333 skymtar

Sa 1277 backar från vändskivan för att gå för kolning. E2 1333 skymtar

Först turen från Landeryd innebar backgång mot Smålandsstenar. Även det med rejäl stigning. Backgång är inget problem för tanklok, som inte har någon tender att skjuta framför sig. Sa 1277 är godkänd för 80 km/h både framåt och bakåt.

Med nålen på 12 kg, som dock av lokets ägare sades vara bara 11 kg, stod vi redo för avgång. Jag hade dock bjudit fyren för dåligt och trycket sjönk raskt när vi gav oss iväg mot backen med maximal cylinderfyllning och full regulator. Och det tar tid att elda ikapp när man kommer efter. Det blev slitsamt, men det brann bra, om än lite ojämt. Allra bäst brann det närmast luckan och in mot mitten. Och med en kort fyrbox var det inte mycket till kastande.

Men det är bara att mata på, utan att låta sig stressas av att trycket sjunker. Fast bränsle tar lite tid på sig innan man får effekten från, så har man för bråttom blir det ofta för tjockt lager, strypt lufttillförsel, dålig förbränning och slaggkaka. Sedan har man problem.

Precis som den gamla reklamen för Fenuril (en hudkräm) proklamerade ”Lite, tunt och ofta” , så fungerar eldandet bäst med. Och upp kom vi, och vi höll långa bitar 75 km/h för att angöra Smålandsstenar exakt på minuten, trots att vi inte blev släppta från Landeryd riktigt i tid. Vi togs emot med pompa och ståt!

Ståndsmässigt mottagande på järnvägsstationen i Smålandstenar

Ståndsmässigt mottagande på järnvägsstationen i Smålandstenar

Sa 1277 framför tågsättet efter rundgång i Smålandsstenar

Sa 1277 framför tågsättet efter rundgång i Smålandsstenar

Det hade pratats innan om att Sa 1277 var svåreldad och hade dåligt drag. Det diskuterades huruvida blästern i sotskåpet var centrerad och rätt inpassad och vi tittade på detta och kunde konstatera att den går att justera in lite bättre.

Jag har eldat lok som haft bättre flås och bättre aptit på kol, läs B-lok, men dålig var Sa 1277 ingalunda. Långt mycket bättre än S1 1921 t.ex. (läs om det här)

Fyr i Sa 1277 (klicka för större)

Fyr i Sa 1277 (klicka för större)

Efter ändstation Smålandsstenar är det mest utförlöpa ända ned till Torup och det gav mig lagom övning i var i fyren det brann hål och när exakt som säkerhetsventilen löste ut. Helt enkelt anpassa mig till maskinen.

Framför allt var det extra viktigt att balansera trycket precis på gränsen till när säkerhetsventil löste ut, dels för att den var ställd ett kilo för lågt och det är rätt mycket energi, och därmed effekt, gömd i det där sista kilot som saknades och därför extra viktigt att åtminstone hålla 11 kg.

Dels för att säkerhetsventilen hade ett långt intervall, så om den löste ut så blåste den ut nästan ett helt kilo. Något som förstås är förspilld kraft och tid.

Sa 1277

Sa 1277

Efter rundgång och med sedvanlig bromskontroll, lagerkontroll och smörjning av koppelstängerna, utbröt lite förvirring. Resten av körordern var inte på sin plats och vi visste inte när vi hade avgång. Något som är A och O för eldaren att veta, så att man har precis rätt tryck, rätt vattennivå och rätt fyr vid avgång.

Nå, den kom till rätta och nu väntade uppförskörning. Den här gången tänkte jag inte låta varken loket eller lokföraren snuva mig på trycket.

Tio minuter innan avgång började jag ringeldning (vad är det –läs mer här), men med damparna stängda. Jag lade på lite sotare för att får elden att ta sig i kolet kring kanterna på fyrboxen, samtidigt som hålet i mitten av kolbädden säkerställde att manometern höll sig på konstanta 11 kg. God marginal till att hon blåser alltså.

Tänt var det här - detta är gasbelysningen till vattenståndsglaset på eldarsidan. Har du undrat vad den snedställda, röda tuben frampå loket är? Acetylen till lyktorna.

Tänt var det här – detta är gasbelysningen till vattenståndsglaset på eldarsidan. Har du undrat vad den snedställda, röda tuben frampå loket är? Acetylen till lyktorna.

Jag lät detta tända och lade sedan på ett till varv med kol. Röken ur skorstenen tjocknade och jag hörde att en grabb i publiken lade märke till det och ivrigt försökte upplysa som mor om det också. Och så ett varv till.

Fyra minuter kvar, lots och lokförare gör mig sällskap i hytten.
Jag lägger ett tunt lager som täcker hålet bädden och ökar på sotaren lite.
När luften tvingas igenom det brinnande kolet och den kylande luften genom hålet inte längre finns, så börjar trycket direkt att stiga. Jag slår på injektorn för att hålla trycket i schack. Två minuter kvar

Kolet i mitten tänder snabbt och jag lägger på ett par skyfflar till på mitten.
En minut kvar.
Jag stänger avinjektorn.
Branden är nu fullständig och intensiv över hela rostern, så när som på precis innan för luckan. Där har jag sparat ett litet hål, dels för att hålla trycket i schack, dels för att det inte ska slå ut backfyr.

Minutvisaren på stationshuset flyttar sig till avgångstid.
Perfekt tajmat och jag har en rejäl brasa!
Avgång!
Avgång?
Hallå? Avgång!?!
Manometern närmar sig rödmarkeringen och det börjar väsa från säkerhetsventilen (så som det gör strax innan den löser ut). Jag slår av sotaren och var på vippen att öppna injektorn för att kyla pannan, när lokföraren uttalade ordet ”Avgång” och både jag och lotsen repeterar.

Full regulator
Och så skruv på det
De första kolvslagen blåser rök och ånga genomskorstenen och skapar ånglokets karaktäristiska ljud
Ett par meter och drivhjulen tappar fästet
Lokföraren får bråttom att ta in på skruven
Hjulen få fästen igen och loket får mer skruv igen
Farten ökar
Jag öppnar eldstadsluckorna och matar på med fyra skyfflar, jämnt spritt och täpper till sist hålet vid luckans innerkant.
Fyren hetsas när luft från cylindrarnas arbete sugs genom den.
Trycket dalar ett halv kilo och jag tar till nästa vapen:
Jag drar i spaken och öppnar bakdampen.
Nu blir det fri andningsväg och tryckfallet kommer av sig.
Farten ökar stadigt och jag skyfflar in mer kol.
Trycket stiger faktiskt.
Ur eldarsynpunkt, en mycket lyckad avgång.

Stigningen började och vi gick alltjämt med full cylinderfyllning och vidöppen regulator.
Sa 1277 bjöd på ett maffigt, fullvuxet ljud.
Ur skorstenen sköt ångan röken ljusgrå, högt upp i vädret.
Jag lutade mig ut genom sidorfönstret och bara njöt.
Hela scenen gav mig gåshud av välbehag.
Så var det dags att elda mer igen.

Sa 1277 kolas

Sa 1277 kolas

Det får avrunda min insats från Tågdagarna 2015.

Vi ser fram emot första helgen i september 2016 och Du som röstar för ett dieselfritt Tågdagarna 2016 gör din röst hörd i kommentarsfältet nedan.

Sverige har gott om bra ånglok och redan detta år vimlade det av lokförare och det kryllade av eldare, så tillgången är inget problem. Hjälp till att skapa efterfrågan!

Fler ångloksupplevelser här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tågdagarna 2015 – del 5 – Sa 1277 under full ånga

  1. ENDAST ÅNGLOK under Landerydsdagarna NATURLIGTVIS!! Då kommer de gamla ångloksgubbarna från Landeryd att le ännu mer uppe i himlen.

  2. Kristoffer Johansson skriver:

    Ånglok får absolut min röst framför diesel. Ja håller på att göra iordning B 1037 för att förhoppningsvis kunna köra ner henne till tågdagarna.

  3. Ian skriver:

    Jag älskar ånglok och oljiga Olga vill jag inte ha med nästa år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s