Uppvärmning av en gammal kåk – 14, rök och aska skvallrar om förbränningen

Vitrök i iskall kyla är hel rätt. Detta är mest vattenånga och vi har en bra förbränning

Vit rök i iskall kyla är hel rätt. Detta är mest vattenånga och vi har en bra förbränning

Jag tog mig en sväng ut för att titta på röken. Precis som man gör när man eldar ånglok (läs mer här) fast där tittar man ideligen och ser skorstenen från hytten.

Röken berättar hur bra förbränningen är.

Röken från min pelletseldningen ser bra ut! Vit och fin.

Sedan såg jag även sommarens projekt, för trots att jag precis haft brandskyddskontroll och besiktning av skorstenen, såg jag att det ryker även från sidan på skorstenen. Jag blev förstås livrädd och fullkomligen flög upp på taket och pulsade mig fram över taket till skorstenen. Jodå, från pipan till braskassetten rykte det ut på sidan, mellan tegelstenarna, där murbruket var runt. Det var inte bra!

Ned igen, in i huset och upp på vinden.
Men ingen rök här i alla fall.
Det var betryggande.
Då har tidens tand med hjälpa av väder och vind nötit ned murbruket, så lösningen blir nog att ta ned översta varven och mura om.

Tillbaka till pelletseldningen och vi är alltså ute efter signaler från restprodukterna – rök och aska – som kan berätta hur bra förbränningen är.

Ned i pannrummet igen och en titt in i förbränningsrummet.
Efter fyra dagars drift har det blivit aska i drivor, jämfört med oljeeldning som knappt lämnar några rester alls.
Här satt det dessutom aska precis överallt.

Men askan är ljusgrå, porös och fin, vilket tyder på en bra förbränning.
Och efter 4 kalla dagar var detta inte mycket restprodukter.

Inuti Eryl-pannan - Resterna efter pelletseldning. Ljusgrå och fin aska. Och lite aska. Tyder på en bra förbränning.

Inuti Eryl-pannan – Resterna efter pelletseldning. Ljusgrå och fin aska. Och lite aska. Tyder på en bra förbränning.

Till skillnad från det sot som oljeeldning ger, så är pelletsresterna torra. Oljesotet är fett och kladdar ned allt och alla som kommer i kontakt med detta.

Jag använde en rotborstliknande sak för att borsta rent väggarna i förbränningsutrymmet och sedan en oumbärlig maskin, åtminstone om man har en Eryl, som i detta fall – en asksug. Alltså en dammsugare utan insatspåse, men i metall som inte kan smälta eller brinna. Hepafiltrering sörjer för att inga partiklar blåses omkring. Inhandlas hos din lokale handlare. Askan tömmes sedan på lämpligt ställe.

Men hur länge ska man vänta?
För att säkerställa att ingen glöd är kvar.
Fyra timmar? 24h?
När det är -20 ute!
Skulle inte tro det.
Jag väntade 24 minuter och sedan gjorde jag rent.
Det tog en kvart och då var jag ovan.
Och pannan var varm och god.
Det var länge sedan jag gjorde något varmt arbete i källaren!

Inte heller var återstarten efter strömbrytningen för städning något problem.
Nu började jag nästa tro på att detta faktiskt fungerar och inte bara är på prov och test.

En läsare av absolutman kommenterade ett tidigare inlägg i serien mycket vänligt och det ska vi ta itu mer härnäst – nämligen hysteris. Temperaturintervallet på pannan då brännaren arbetar. Varför kan du läsa i hans kommentar och i nästa inlägg!

Tills det kan du läsa det inlägget här

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Tips i vardagen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s