Uppvärmning av en gammal kåk – 17, om uppvärmning och eldning

Pelletsanläggningen med en Eryl-panna från ’75 i centrum och en Vikingbio 20 som vapendragare kan nu klassas som stabil och välfungerande (läs från början här). Så kan även skötsel och handhavande anses vara.

I tidigare inlägg har jag ställt med tveksam till värmepumpar pga ljud och vibrationer (läs här) och därför vore det på sin plats att redovisa bullret från pelletsanläggningen också. För den är inte helt ljudlös. Men den ger inget buller, eller besvärande lågfrekventa ljud. Faktum är att den kan misstas för en tvättanläggning, där pelletsarna som ramlar genom fallröret låter lite som ett dragkedjeplagg i tvättmaskinen, medan fläkten från pelletsbrännaren låter snarlikt en torktumlare. Ljuden är inte alls besvärande. Tvärtom, det skapar lite av ett levande väsen i huset, som bidrar till hemtrevnad.

Jag läste en bra bok om ved. För somliga fyller veden en större funktion än att bara vara ett bränsle: hanteringen och hela processen med att man gör något konkret som är av direkt vikt för ens överlevnad. Överlevnad har blivit så självklart i vårt samhälle, att vissa blir vilsna och mår därför bra av att manuellt gör något som är direkt kopplat till att överleva vintern.

För andra gäller förstås ”Automatic for the people” – bergvärme, fjärrvärme, elvärme. Du behöver inte ens trycka på en knapp, utan kan bara surfa vidare genom livet.

Så har vi dig och mig, den här lilla klicken av människor som inte passar in i någon av grupperna. Ved, javisst, men inte 15 kubikmeter nyhuggen björk år ut och år in. Men inte heller bara dessa automatiska system, lite måste man få krångla, lite måste man få vara med.

Där fyller en öppen spis, kamin eller braskassett sin roll. Lite pyssel när andan faller på. Lite skön extravärme för stunden, men resten av tiden sköter automatiken värmningen.

Men även pelletseldning passar bra för oss.
Det är ungefär som vedeldning med autofire.
Det finns några knappar och inställningsmöjligheter.
Det finns en levande eld.

Men istället för att såg, klyva, stapla, torka och bära ved, åker vi bara till affärn och köper några säckar pellets. Eller klickar på internet, så att en lastbil stjälper av ett par pallar pellets på gårdsplanen. Lite bära, lite lagomt.

Och så lite pyssel, lite vapenvård kan vi nästan kalla det. Sotning och uraskning. Inte för ofta, men ändå så att man har en anledning att gå ned i pannrummet och få en legitim stund för sig själv.

Med dessa tankar avslutar vi arbetena i källaren, uppvärmningen av en gammal kåk och hoppas på att det dröjer innan jag får anledning att återkomma i det ämnet.

Tack alla läsare, tack alla som tagit tid att kommentera och gjort serien ännu bättre. Kanske kan någon ha nytta av dessa erfarenheter.

Solcellerna, som nämndes i tidigt inlägg, får nu fungera som brygga över till nästa serie, när vi höjer blickarna från källaren till taket. Kommer snart på absolutman. Följ du med.

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Filosofi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Uppvärmning av en gammal kåk – 17, om uppvärmning och eldning

  1. Din panna är tillverkad i Falun. Erik Rylander (ERYL) var konstruktör och han var dessutom vår hyresvärd på Slaggatan 16 där jag bodde i ung 13år. Festligt! Han hade en trevlig dotter som man hade ett gott öga till. MVH!

  2. Sami skriver:

    Tack för spännande och trevligt läsning – det kommer säkert nya rön att skriva om…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s