Myter och fakta om apotek IV – välfärden urholkas i smyg

Högkostnadsskydd för läkemedel.
Ett ganska tradigt namn på något av det finaste svensk välfärd har att erbjuda.

Högkostnadsskyddet är tänkt att begränsa kostnaderna för den enskilde så att ingen ska behöva lägga allt sitt kapital på läkemedel. Det är en direkt hjälp till de sjuka och utsatta.

För 2200 kronor på en 12-månaders period var det tänkt att en svensk skulle få alla sina läkemedel förskrivna av läkare eller sjuksköterskor.

Idag är det inte längre så, även om få myndigheter eller andra vill skylta med detta faktum.

Jag syftar inte på generikautbytessystemet (läs mer här) och tillhörande merkostnader, för det har verkligen fått mediautrymme, utan någonting annat.

Det faktum att långt i från alla läkemedel idag ingår i högkostnadsskyddet.

Och vad innebär det? Jo, för dessa läkemedel får alla alltid betala fullt pris för, de får inte räknas in i de 2200 kronorna till frikortet.

Inte heller barn, som från 1:a januari i år, har fria läkemedel. Även barnen måste betala fullpris för dessa läkemedel.

Prissättningen av dessa läkemedel som inte är med i högkostnadsskyddet förhandlas inte heller av TLV – Verket för Tandvårds – och läkemedelsförmånen, utan prissätts av tillverkare och apotek. Ytterligare en svensk grundprincip i välfärden har satts ur spel här, nämligen den att läkemedel ska kosta lika mycket oavsett var i landet du handlar dem.

Den vanlige svensken har oerhört små möjligheter att värja sig och påverka sin sits.
Patienten är synnerligen utlämnad till läkaren när det gäller val av behandling.
Och oftast är inte heller läkaren medveten och insatt i vad läkemedlen kostar.

Sedan på plats på apoteket så finns det inga prislappar på de receptbelagda lådorna, inte heller någon möjlighet att välja och vraka fritt, utan kunden får välja det som läkaren skrivit ut. Eller vara utan.

Hur har det då blivit så här?
Vem bär ansvaret?

Det vanligaste skälet till att ett läkemedel inte ingår i läkemedelsförmånen och därmed inte räknas in i högkostnadsskyddet, är att företaget som marknadsför läkemedlet väljer att inte vara med i läkemedelsförmånen.

Skälet till det är oftast att TLV och företaget inte kommit överens om priset, dvs att företaget inte accepterat det pris som TLV bedömt att läkemedlet är värt för samhället. Och så står det på något konstigt sätt fritt att få sälja det till vilket pris som helst, utanför högkostnadsskyddet. Hela kostnaden överförs på den svenske patienten, du och jag.

Förr, och då talar vi före TLV, före avmonopoliseringen 2009, när Apoteket skötte förhandlingarna, var detta ovanligt. I princip en obefintligt företeelse. Med det är det inte sagt att TLV gör ett dåligt jobb; kanske gör de ett för bra jobb och stöter sig med flera läkemedelsföretag.

Eller så är det bara tidens tidevarv, när allt ska räknas på största vinst för några ägare och samhällsansvaret offrats på ekonomernas altare.

Man kan börja se de första tendenserna till detta 1998, när bantningsmedlet Xenical och potensmedlet Viagra var splitternya och lanserades. Båda ingick i läkemedelsförmånen och försäljningen tycktes inte ha några gränser.

Lösningen blev att hävda att samhällsnyttan inte matchade samhällets kostnad för dessa båda. Viagra och Xenical tvingades lämna läkemedelsförmånen och svenskarna fick betala hela kostnaden för dessa ur egen plånbok.

Sedan följde hostmedicinerna.

Och de läkemedel som oftast säljs till vården och inte till privatpersoner.

Låt oss stanna till vid detta faktum. För här handlade det inte primärt om att man inte kom överens om priset, utan det faktum att företagen slapp betala en avgift för att ens läkemedel ska få ingå i läkemedelsförmånen. Ytterligare ett ekonomiskt incitament för företagen att inte ha med sina läkemedel i läkemedelsförmånen alltså.

Så kom TLV och Novo Nordisk inte överens om priset på Vagifem – kvinnligt ersättningshormon efter klimakteriet. TLV tyckte att det var mer komfort än samhällsnytta. Vagifem lämnade läkemedelsförmånen och räknas inte in i högkostnadsskyddet sedan dess.

Listan kan dessvärre göras tämligen lång idag.

Ibland ingår inte småförpackningarna – trots att de är receptbelagda – i läkemedelsförmånen. Typexemplet på detta är det slemhinneavsvällande läkemedlet Rinexin, där 30-förpackningen inte får räknas in i högkostnadsskyddet, medan 100-förpackningen gör det. Prisskillnaden är cirka 90 kronor för 100-burken och det dubbla för 30-asken!

Men ibland undrar man hur TLV resonerar, även för läkemedel inom förmånen. Omeprazol är ett typexempel på detta, där en 100-pack kostar lika mycket, eller mindre än en 56-förpackning. Och ungefär lika mycket som en 28-förpackning. Mindre förpackningar är dyrare.

Ytterligare ett sätt som välfärden urholkas på i prakten är en följd av att varje vårdcentral och sjukhusavdelning bär det ekonomiska ansvaret för de läkemedel de skriver ut (inom högkostnadsskyddet). Det har lett oss till en verklighet där vårdcentraler i olika hög grad gärna hänvisar sina patienter – som dig och mig – till att gå och köpa det receptfritt på apoteket. För då läggs ju hela kostnaden över på oss skattebetalare. Och hur gick det då med välfärdens vackra tanke om att kostnaden för läkemedel inte skulle överstiga 2200 kronor på ett år?

Detta har gått så långt på vissa ställen att vården hänvisar patienten att gå och köpa receptfritt på apoteket, sådant som är receptbelagt, Mollipect och Elocon t.ex. Och det kostar en extra promenad tillbaka till vårdcentralen, som tvingas hantera en patient två gånger. Och det kostar patienten tid, tid som inte sällan tas från skatteinbringande arbete, produktion och landets ekonomiska välstånd.

Och det finns ingenting som tyder på att denna trend kommer att brytas.

Det saknas i Sverige idag en målsättningen hur sjukvårds och läkemedel faktiskt ska erbjudas. Idag handlar det bara om att det ska kosta mindre och mindre varje år. Och det är inget långsiktigt bygge av Sverige.

Läs gärna även om
Utbyte på apotek – om generika och likvärdiga läkemedel
varför apotek säljer smink, bantningsmedel och så mycket annat än läkemedel

Annonser

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Tankar och ord och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s