Preskriberad praktik på Borlänge lokverkstad

Vintern 1989, PRAO genom skolan.
Någon kände någon och vips befann jag mig i Borlänge och lokverkstaden.

Dm 839-840

Dm 838-839

Det fanns dock ingen plan för mig, det var ju inte de som anmält sig som praktikplats för en högstadieelev.

Stundom fick jag anvisning att ta rygg på någon mekaniker.
Tills denne försvann iväg någonstans.

Jag kan inte säga att jag varken lärde mig så mycket om lok eller mekanik eller elektronik under den här praktiken. Inte heller om hur det är att arbeta.

Men en sak började jag utveckla: det var ju oerhört pinsamt och genant att bara stå villrådig och övergiven mitt på ett gigantiskt arbetsgolv, så när jag plötsligt blev ensam letade jag efter en lösning.

Ub - notera sidorutan - stod för växlingen långt innan Rc1 sattes in och växlingsvallen tillkom

Ub 869 – notera sidorutan – stod för växlingen långt innan Rc1 sattes in och växlingsvallen tillkom – Läs om Rc1 på Borlänge växlingsvall här

Det var förstås inte att gå fram till någon av de som jobbade och fråga om jag fick vara med, nej absolut inte. Istället grabbade jag en stor skiftnyckel, försökte kopiera någon arbetares tjänstemin nr 1, satte blicken långt bort och stegade bestämt och målmedvetet över golvet, genom lokalen.

Jag hann ett antal vändor, fram och tillbaka, innan en man som kände visst ansvar, hojtade åt mig ”Hörru, har du något att göra?” ”Nej” svarade jag, glad över att något tog notis om mig på detta vis. Mannen kom fram till mig och sade ”Du har verkligen talang för att se upptagen ut!” Jag tog det som en komplimang.

Da

Da 814

Jag såg på när en försäljare duschade underredet på en gravt ”vädrad” T44:a inne i verkstan. Avfettningsmedlet han försökte sälja in fick smutsen att rinna och det såg nästan lika enkelt ut som på TV-shop när han duschade bort allt med vatten sedan. Om det blev någon affär vet jag inte, men det har etsat sig kvar i mitt medvetande i alla fall.

T44 407. Oklart om det var denna som tvättades

T44 407. Oklart om det var denna som tvättades

Vid ett tillfälle skulle jag och en mekaniker gå ut och hämta en T44, som skulle in på verkstaden. Den stod långt bort som attan och han passade på att lägga växelvägen medan vi gick utåt. Tror att ha kan ha lagt om en fem växlar. Givetvis för hand.

Denna T44 blev jag under viss tvekan betrodd att hålla handen på körreglaget på, under turen till verkstaden. ”Bara på körläge 1” sade mekanikern. Det var som sagt lång väg tillbaka till verkstaden och du kan inte ana hur det går att krypköra med en T44! Det gick så fruktansvärt långsamt. Så ung, odödlig och allvetandes som jag var på den tiden, stegade jag upp till andra körläget.

En brandgul Rc5 1325 - fortfarande modernt och inget att höja ögonbrynen för då.

En brandgul Rc5 1325 – fortfarande modernt och inget att höja ögonbrynen för då.

Tvåtaktsdieseln morrade lite under den långa huven och loket rörde sig nåågot fortare. Men den stackars mekanikern hade nog vida överskridit sina befogenheter redan med att låna mig spaken och han blev fullkomligt nervös av detta och greppade vilt bromshandtaget!

Jag förstod vad han ville och gick ned till nolläge. Tomgången återkom och visst fortsatte bjässen att rulla på – det är rätt mycket massa i rörelse – men att vi hade fått upp sådan fart att det förelåg fara för urspårning eller krasch in i verkstaden, nej det var bara i hans huvud. Och även om inte jag fick spaka något mer, så kom vi perfekt in i verkstaden och jag tror att vi började med att fika för att loket skulle bli lite varmare att jobba med. Tror att det var en buffert som skulle bytas.

Dm 839-840. Detta var min absoluta favorit ute på verkstadsplanen, men "dubbelloken" verkade aldrig behöva in på verkstaden

Dm 839-838. Detta var min absoluta favorit ute på verkstadsplanen, men ”dubbelloken” verkade aldrig behöva in på verkstaden. Till min besvikelse.

Dm-loken sjöng på sin sista vers och drog timmer från Borlänge till Skutskär. Timret kom ned från Siljans- och Västerdalbanorna med diesellok och rangerades om i Borlänge. Bara något år sedare skulle Gränges gruvan läggas ned och TGOJs lok skulle bli övertaliga. Deras första uppgift efter malmtågen blev att dra timmer på samma sträcka och därmed pensionera ut Dm-loken. Både Bt-lok och Ma-lok användes i den tjänsten och det här blev även första gången som Ma-loken multipelkopplades. Ska vi tro att Ryggen-backen var huvudskälet till det?

Sist men inte minst, ett Ma-lok, som snart skulle säljas av SJ till just TGOJ.

Ma 828

Ma 828 framför verkstadsporten i Borlänge

Just Ma 828 skulle komma att bli en överlevare – ett tag utlånad till Kalmar Veterantåg – innan TGOJ Trafik behövde henne något år i sin avslutande trafik. Slutligen, när Ma-loken började ställas av, blev Ma 828 första lok att säljas, nämligen till Kalmar Veterantåg. Där lyckades loket kollidera med en lastbil och fick skador på hytten, men reparerades. Idag finns loket kvar i KV.

Läs gärna om Ma-lokens avveckling här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s