Tågdagarna i Landeryd 2016 från insidan

Backfyr i hytten!

Tågdagarna på HNJ 2016

Du var säkert där.
Du har säkert sett bilderna därifrån också.
Du kan säkert allt.

Här kommer några bilder och några upplevelser från helgen som de flesta inte upplevde på samma sätt som jag. Det här är Tågdagarna innefrån.

Ringeld vid stillestånd på järnvägsstationen

 

Fyren på E2 1333 under uppehåll på stationen. En stor del av rosterytan är fri från bädd och luften passerar lätt igenom fyrboxen och går genom tuberna. Det har två effekter. Den ovärmda luften kyler pannan något, vilket är behövligt då ytterst lite ånga förbrukas under uppehållet. Lite tar turbogeneratorn och lite tar luftpumpen och smörjpressvärmningen. Samt att tågvärmen läcker lite.

Den andra effekten är att den eld som brinner längs kanterna inte hetsas på, utan brinner stilla och därmed inte värmer så mycket. Skulle vi ha en hel, brinnande bädd av kol, skulle pannan bli het och trycket stiga så att säkerhetventilen löser ut och loket ”blåser”. Slöseri med energi, framför allt en styggelse och ett oväsen för passagerare och järnvägspersonal. Ej okej.

Bakändan av pannan inne i hytten på E2 1333. Allt finns där av en anledning. Allt används. Allt fungerar.

Bakkanten på pannan i E2 1333

Situationsbild inne i hytten. Det är märkligt vad det tycks vara många rattar och reglage när man tittar på en bild. Men det finns absolut inget onödigt här, inga backkameror, inga airbag, ingen färddator, inga masserande stolar.

Men väl farthållare! På ett ånglok öppnar du sliden och regulatorn, sedan kör det själv, tills du ändrar något. Inget dödmansgrepp inte. Kolla på videon så förstår du vad jag menar
Video innefrån hytten

Full fart back

Backgång på Linjen

Full fart på linjen. Fartvinden trycker röken från skorstenen över vagnarna. Den vita röken tyder på mycket ånga och lite rökgaser från fyren. Vi har gott om tryck och låter fyren brinna utan att mata på mera för stunden (eftersom jag kunde ta mig tid till denna bild), samtidigt som vi går med stor cylinderfyllning och förbrukar mycket ånga. Som allt går från pannan, till cylindrarna och vidare ut i skorstenen i pulser. Sannolikt lämnar vi här Smålandsstenar

På tal om Smålandsstenar, när tåget ankom järnvägsstationen hälsades vi med pompa och ståt! Ståndsmässigt.

Ångloket hälsades med blåsorkester med tillhörande flickor i Smålandsstenar

Trots hettan, det är inte allt som brinner! Alla tre eldarna förundrades över slaggbildningen. Samma lok, samma kol, samma besättningar och det har väl aldrig varit tal om slagg tidigare!

Förklaringen hittades bland kolet – grovt grus som kom med vid kolningen, när skopan tog med sig lite av underlaget också.

Stenarna smälter och flyter ut till en kaka som hårdnar – slagg. Slaggkakan täpper sedan effektivt till luftflödet och där slaggkakan ligger så brinner det inte. Så det hjälper inte att elda med, det blir bara en hög av det.

B 1037 var kanske hårdast drabbad och på lördagens sista tur orkade loket knappt upp med sina fem vagnar till Smålandsstenar. Det finns videoklipp på detta, där det tydligt framgår hur loket segar sig upp. Tillbaka till Landeryd gick förstås enklare, då det mest är nedför.

Slagg tas bort manuellt.
Ett tungt och varmt jobb.

Slagg! Smält sten! Och ett verktyg för att rensa rostern

Även om man inte eldar med sten, så finns det restprodukter som inte brinner. Detta blir dock inte till slagg, utan sot och aska. Detta hamnar i sotskåpet längst fram på pannan och i asklådan under fyrboxen. Båda töms manuellt. Det är dammigt, skitigt, tungt och på riktigt.

Fyren från undersidan – E2 1333 slaggas ur i lokstallet innan avfärd

Bilden ovan är tagen från graven i lokstallet som loket alltså står ovanpå. Vad som inte framgår här är att det askats ur tidigare här och att den askan inte burits undan, utan följt med ned i dräneringen. Nu rann det således tämligen dåligt och graven var mer en vallgrav. Det fräste och ångade fint när den heta askan drogs ur asklådan och hamnade i vattnet.

Påeldningsved

En av anledningarna till att ångloksdriften upphörde var den personaltäthet en lokstation för ånglok kräver. Oekonomiskt sedan fackföreningarna farit fram och gjort arbetskraft dyrt!

Denna gång var entusiasterna som drev Tågdagarna 2016 få och därför fick loken brinna ut under natten och tändas om på morgonen. Det är normalt sett inget problem, 4 kubikmeter vatten kallnar inte på en natt och att tända en eld och få upp trycket igen går fort.

Utmaningen låg istället i att tändvirket var i grövsta laget… men med lite pyromani i blodet, kol, trasor, några stickor och en skvätt olja så väcktes elden till liv igen.

Tändningsnyckeln, ångloket E2 1333 startas på morgonen

Medan elden tar sig och trycket byggs upp så utföres lämpligen frukostintag och därefter smörjning av ångloket.
Allt som rör sig har smörjkoppar, som fylls på med olja. Snabbt räknat 43. Jag kan ha glömt någon så här bakom tangentbordet, men i verkligheten glömmer jag ingen!

Allt som rör sig ska smörjas. Ofta. Rätt olja till rätt smörjpunkt. Här är det cylinderolja till just cylindrarna som E2 1333 smörjs med

Lön för mödan!
Det är ju det här vi lever för!
Ångloket lämnar lokstallet och går ned för att kopplas till sina vagnar för dagen.

E2 1333 från eldarens vy

Backfyr i hytten! Slår du igen regulatorn försvinner draget från cylindrarna och det går att få backfyr

Video med E2 1333 1
Följ med när vi kör ångloket ut från stallet, upp på vändskivan!
E2 1333 går ur stall

Har du funderat på hur det är med mathållningen ombord på ångloken? Svaret finner du här

Sidan med alla ångloksturer samlat