Te – just nu i min kopp – English breakfast, Scotish breakfast och Kenya noir

Njutningen av en god kopp te, eller två, går via noggrant inköp och lika noggrann tillredning. Glasklart.

Men hur vet man vad som är ett bra köp?
Och tillreds olika teer verkligen bäst på samma sätt?

Det är lite som att ställa in en räserbil, på gamla erfarenheter och kunskaper har du en grund att utgå ifrån, sedan får man prova sig fram till det perfekta resultatet.

Efter åtskilliga kannor te och eftertänksamt tenjutande har jag ackumulerat tillräckligt med erfarenhet för att vrida ur den bästa möjliga drycken ur ett par teblad. Det här är början på Din guide till en god kopp te.

Den gemensamma grunden för alla dessa test är:
– teet läggs i en tekula med finmaskigt nät och med tillräckligt med utrymme kvar för att tebladen ska kunna expandera maximalt
– fyra teskedar te till 7 dl vatten (= tre koppar)
– teet bereds i tekanna
– teet får dra i tekannan som isoleras med tehuva och tesilen plockas ut när timern/äggklockan piper
– vattnet är medelhårt-hårt och kokas i vattenkokare (ja, det kokas)
– teet serveras med tre teskedar socker

Det som varierar är alltså dragningstiden och vilket te vi använder. I vissa fall får vi även justera mängden teblad, vilket då anges.

Jag gör ingen hemlighet av att jag föredrar ett svart, fullkroppat te som inte tillsats essenser, oljor eller blomblad, även om jag stundom sätter värde även på dessa.

Således inleder vi denna serie med tre intressanta, svart teer:

English breakfast
Scotish breakfast
Kenya noir

Ett breakfastte är en blandning av svarta teer, med små blad. Det för att det ska bli ett kraftigt te och för att de ska gå fort att dra. Man kan tänka sig att upphovsmannen behövde en kick på morgonen och hade inget tålamod med att sitta och vänta på att teet skulle dra klart.

Det svåra med att göra ett breakfastte, eller för den skull vilken blandning som helst, är att hitta teblad som har samma dragtid. Har du ett med kortdragtid och ett som kräver längre dragtid, så får du följande problem:
1 – du drar teet kort och kortdragsteet dominerar, fast det blir ändå blaskigt, eftersom du tagit hälften så mycket teblad som erforderligt (resten som du tog är ju upptaget av teet som behöver dra längre och inte tillför särskilt mycket)
2 – du drar teet längre och får ut rätt ur det andra teet. Men då kommer kortdragsteet att göra brygden besk och sträv istället.

Men det behöver vi ju inte bekymra oss om, vi köper ju dem färdiga.

Däremot finns det inget patentskydd för vad English breakfast ska vara komponerat av, varför man alltid behöver adressera leverantören för att veta vilket te man har att göra med.

Detta English Breakfast är från Twinings (och förstås i lösvikt) och ett mycket prisvärt te, Willys säljer det för 18 kr hektot. Basen är ceylonte, även om Twinings slarvar (eller avsiktligt döljer) innehållet.
Teet ska dra i tre minuter (verkligen inte längre, för då blir det strävt och beskt). De levererar denna fullkroppssmak med just denna speciella upplevelse som bara en blandning av olika svarta teer gör. Fungerar även bra att ha honung i.
Ett te som rekommenderas i varje tehylla.

Scotish breakfast hade jag aldrig hört talas om förrän jag besökte Hötorgshallen med ett presentkort i näven och jag var egentligen ute efter ett bra English breakfastte, men det visade sig att just den här leverantören hade Darjeeling som delkomponent (vilket sannolikt ger en annan, lite tunnare smak). Istället fanns då Scotish breakfast, och allt specifikationerna lät bra. Riktigt småbladigt, från Ceylon och Kashmiir.

Scotish breakfast. Notera även det finmaskiga nätet, som är en förutsättning för bra dragning av tebladen.


Jag vet inte om skottarna har lättare för att komma igång på morgonen än engelsmännen, men utifrån min förväntan var detta Scotish breakfast en besvikelse. Det smakade absolut inte illa, men var svagt. Jag provade med mer mängd te och olika dragningstider, och visst ger mer te mer smak, men någon fantastisk upplevelse blev det aldrig. Visst känns det att teet är en blandning, men det är dessvärre lite slätstruket, tamt.
Scotish breakfast ska dra i fyra minuter (men klarar även fem) och min rekommendation är att använda minst fem teskedar te till tre koppar.
Priset var 35 kr hektot och det finns ingen anledning att lägga dessa pengar på detta te, samma upplevelse går att få från andra teet billigare.

Svart te från Kenya. Riktigt finbladigt faktiskt.


För samma peng på samma ställe gick det även att få Kenya Noir, alltså svart te odlat i Kenya, Afrika. Vilket alltså intar en särposition bland teer genom att inte komma från Asien. Detta är tillskillnad från de båda breakfastteerna ovan inte en blandning, ska tilläggas.
Teet är bra, har en god smak, med distinkt skillnad i smaken jämfört med teer från Kina och Ceylon.
Kenya Noir ska dra i fyra minuter
Teet är tillräckligt annorlunda, intressant och framför allt gott, för att platsa på tesmakarens hylla, men jag tror inte att den oinsatte klarar av att uppfatta skillnaden mellan ett ”vanligt” svart te och Kenya Noir.

Följ serien framledes.

Läs även Myter om Te här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Detta inlägg publicerades i Mat och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s