Solceller till taket – del 8, solcellerna monteras

Så kom PPAMs soldater och fotfolk.
Planerat och kontrollerat.
De mätte, tog bilder och skickade tillbaka till sitt kontor.

De var med på att jag ville vara med.
Budskapet att ingenting gjordes förrän jag godkänt det hela hade gått hem.

Så kom följande förslag, signerad samme Muhammad som tidigare (läs här), se bild

Ny ritning

Jag hade lite svårt att tyda detta…
så det blev ett samtal till med Max, projektledaren och solingenjören.

Jag ville kort och gott veta hur många paneler det blir på respektive sida och hur mycket el dessa förväntas producera. Inget annat. Inget mindre.

Ett långt samtal.
Hur de än gjorde, vände och vred, fick det de inte till tillräckligt med solpaneler på sydsidan.
Inte ens på takstegens bekostnad.

Ett antal solceller kopplas nämligen samman till en så kallad sträng, en sträng som måste producera en viss spänning.
Sedan måste solcellerna på de olika sidorna dessutom ligga inom samma storleksintervall, för att växelriktaren ska kunna hantera strömmarna.

Först trodde jag att det handlade om att det blev för stor skillnad mellan de tre strängarna, och att lösningen skulle vara att minska på öst- och västsidornas panelantal. Men det finns ett minimum, en tröskel, och tydligen räckte ytan inte till för att nå upp hit.

Så lösningen blev att sätta solceller på öst- och västsidorna enbart.

Solceller på taket.

Grönt ljus och i måndags påbörjade fotfolket monteringen.
Totalt 17 paneler, som förväntas leverera 3700 kWh per år, baserat på vädersträck, lutning och geografiskt läge.

Och de lät sig inte stoppas av mörkrets inbrott eller begränsas av kontorstider – de monterade allt samma dag.

Västra sidan

östra sidan

Strömmen som solpanelerna genererar matas genom en ledning till växelriktaren.

strömkabeln

strömingång

Växelriktaren har förstås aldrig 100%-ig effektivitet, utan en verkningsgrad, och därmed blir den varm. Att sätta den nära solcellerna på vinden är därmed oklokt, eftersom det blir rätt hett där om somrarna.

Istället har den förvisats till källaren, där det som varmast är behagligt svalt.

växelriktaren hänger som en kokong i källaren

och där lämnade montörerna mig, med löftet om att en elektriker skulle skickas hit härnäst.

Fortsättning följer

Första inlägget i serien här