Lysekilsbanan 100 år – detaljer som gör helheten

Lärje, påeldning. Precis så här skulle Ma 403 och B 1037 gå upp till Lysekil, efter varandra. Fast ändå inte.

De står vända åt fel håll. Först vändes ångloket på triangelspåret och kopplades till vagnarna.

Därefter drogs Ma 403 ut av T23:an och sattes framför B 1037.

B 1037 tidigt på morgonen innan avgång gör ditt bästa för att sota ned det där nya loket som dykt upp på Lärje

B 1037 tidigt på morgonen innan avgång gör ditt bästa för att sota ned det där nya loket som dykt upp på Lärje

Munkedal med tjänstetåget i resan till Lysekil. Allt hade gått som på räls. Här paus, lagerkontroll och smörjstopp för B 1037, som även hade riktigt varma bromsar. Ingenting som ledde till något problem dock.

Varma bromsklossar på B 1037 på vägen till Lysekil bakom Ma 403

Varma bromsklossar på B 1037 på vägen till Lysekil bakom Ma 403


Lysekil, efter första avgång med jubileumståget. Efter två nätter med kort nattvila, som fragmenterats av uppstigande för att hålla fyren i B 1037 vid liv, så passade jag på att sova en stund.

Jag vaknade av att de gnällde från rälsen utanför sovvagnen, kikade ut med fasa att jag försovit mig och att det var jubileumståget som kommit tillbaka.

Nehej, det var ju bara ordinarie pendeltåget såg jag och somnade om.

En stund senare var det dags igen. Samma gnäll. Samma tåg.
Eller lika, trodde jag. ”Förfärligt tät trafik de hade här” tänkte jag och somnade om.

Först när jag vaknade och steg upp kopplade det – det var ju lördag och det här var ju en del av jubileumet, i form av SJs X61:a, som visades upp!

X61 i icke regulär trafik i Lysekil

X61 i icke regulär trafik i Lysekil. Den körde fram och tillbaka på ett sätt så att jag slumrande tolkade det som reguljära avgångar.l

Förbrukningen är en vanlig fråga att få när jag står på ett ånglok och intresserade kommer. Ja, även så fort ämnet ånglok tas upp. Förmodligen för att det är en enkel och konkret fråga, för det är inte lätt att ställa en relevant fråga om man inte vet mycket om ett ämne.

Svaret brukar alltid häpna och överträffa allas förväntningar. För även om förbrukningen är starkt beroende av vem som kör, vilket lok det är, hur fort det går, hur ofta man stannar, hur tungt tåget är och hur backigt det är så är tumregeln:
1000 liter vatten per mil och 250 kg kol.

Och när de hämtat sig från siffrorna säger många, med ett snett leende och ibland även en imiterad rörelse, ironiskt ”och det kolet står ni och skyfflar in förstår jag” – för det tror inte riktigt på det själva. Som om man skulle ha någon maskin som gjorde det. Jo, på nyare ånglok fanns ju skruv, men sådant var aldrig aktuellt i Sverige eftersom vi gick över till eldrift tidigt.

Så mitt svar blir, lite rättande: ”inte vi, jag!”

De flesta brukar ha trillat av pinnen vid det här laget, men behöver man lite mer till de mest hårdnackade, brukar det lösa sig med: ”ja och sedan ska kolet skyfflas in i fyren och kastas 2,5 meter med precision”

”Är det inte varmt då?” kan någon följdfråga bli. Varmt, jo det kan du skriva upp, det är som en workout, iförd heltäckande kläder, i en bastu.

20130720-115441.jpg
Kolning av B 1037 hemma på Lärje. Vi utgår alltid med fulla förråd och här fyller vi på sista säcken innehållande ett ton stenkol. Det är riktigt dammigt trots att det är välventilerad arbetsmiljö.

Läs andra inlägg från samma äventyr med sin början här

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s