Ma-lokens bevarande 403

Kontraktet signerat.
Köpeskillingen betald.

TGOJ Ma 403 övergår efter 59 år av tung tjänstgöring, som första TGOJ-Ma dessutom, till en behaglig museitillvaro. 105 ton tjänstefordon förvandlas till 105 ton stenhård loksak, eller leksak.

Leksak? Är inte det att förringa maskinen och att förlöjliga museiverksamheten? Tvärtom, det är ett toppenbetyg och en god försäkran om omhändertagande och bevarande. Museiföremål i största allmänhet kan sparas av pliktkänsla eller rationella skäl. Dessa lever alltid med risken att bli ned- eller bortprioriterade en dag.

Men museiföremål som har någon som älskar dem, som ser efter dem, vurmar för dem, och vårdar dem, kan inte ha en tryggare tillvaro någonstans. En leksak är något man tycker om, som man gillar. Inte bara ett utställningsföremål eller nyttig dragkraft. Att vara en leksak är något positivt.

Ma 403 har söndagsvila i Hofors inför några av sina allra sista turer i aktiv tjänst

Hur kom det sig att det blev TGOJ Ma 403 utav alla tillgängliga Ma-lok? Och som alltid i verkligheten var den en kombination av faktorer som bestämde det.

Som museiförening behöver man beakta att det är en bra individ, med så goda utsikter som möjligt att rulla länge utan dyrbara reparationer. Bland Ma-loken utmärkte sig just Ma 403 (tillsammans med ett par till individer) genom att ha bra hjul, bra axlar, bra boggie och bra motorer. Dyra och besvärliga saker att revidera och byta.

Vidare hade 403:an ett mycket fläckfritt förflutet, dvs förhållandevis få driftstörningar och oplanerade reparationer. Även om Ma-lok i största allmänhet är snälla och mest rullar på, så verkar 403:an vara synnerligen väl ihopskruvad och omhändertagen.

Dessa rationella fakta var en grundförutsättning för individvalet, men som sagt, det fanns flera nästan likvärda Ma-lok att välja på, ur den synvinkeln.

Ma 403 värmer upp innan avresa mot Lärje

Ma 403 värmer upp innan avresa mot Lärje

Härnäst ställde jag mig själv frågan, om inget annat Ma-lok bevaras (och det här var redan innan det blev klart att Ma 828 gick till Kalmarföreningen), vilket skulle jag då vilja rädda undan skärbrännarna? En TGOJ-maskin förstås! Inte minst som det är en privatbana jag har vuxit upp invid. Och även som SVJM allt mer blir SJJM och uppvisade ett ointresse för annat än SJ Ma.

Vilket individ skulle jag ångra att jag inte lagt vantarna på. Ma 401, i egenskap av den första? Nja, väckte inga starka känslor. Skinnömsaren Ma 409 då, den sista TGOJ-Ma:n? Nja… den ombyggda 407:an kanske? Nje… men mystiken med Ma 403 och dess unika utseende var lockande. Och jag kunde svara ja på frågan, om jag skulle ångra mig att jag inte valt 403:an när hon gick till skrot och jag stod där, säg med Ma 404.

Ma 403, således.
Och där är vi nu!

Museilok har en tendens att målas om.
Hur tycker Du att Ma 403 ska se ut i framtiden?

Läs resultatet här

Ma 403 lämnar ett snöigt TGOJ-Eskiltunahem, för ett nytt liv på västkusten (video)

Alla andra Ma-inlägg här

Ma 403 lämnar Eskilstunaverkstaden, för sista gången?

Ma 403 lämnar Eskilstunaverkstaden, för sista gången?

Om DonDoc

Moderator av Absolutman.wordpress.com Filosof, Författare och Forskare.
Det här inlägget postades i Normalspårig järnväg och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s